Redan klockan 3 på eftermiddagen börjar dagern skumna. Klockan halv 4 är timmen blå.Jag åker en vintersväng över slätten, mellan snödrivor höga som hus och där grusvägens vägkant får gissas eftersom de orangeröda käpparna delvis är bortplogade. Lätt men tät kallsnö dalar ner över bygden. Flingorna gnistrar i billjuset. Centimeter fylls på centimeter. Allt bäddas in i det blåa diset och suddas bort.
På vägen utanför Stugan ligger en nydöd fälthare överkörd. Blankspår ner mot diket och grästorvor skvallrar om överraskningen. Haren ligger redan under ett fjunlätt snötäcke men är ännu varm. Jag lägger den i bagageluckan och stannar vid vägkanten längre fram, pulsar ut över det gömda diket och lägger kadavret på ett brunnslock, som jag sopar rent med handen. Kanske kan djuret bli till en sista gnutta överlevnad; för en örn, en ormvråk eller åtminstone en korp.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar