Jag har egentligen inget som jag önskar skriva om just nu men för dokumentationens, kalenderns och vädrets skull, gör jag det ändå.
Snörosor på altanfönstren är naturligtvis vackra men kanske inte helt önskade så här i november..
.
.
.
.
.
.
.
Det känns som för mycket - med vintern menar jag. Det är ju ännu bara november och nu närmar vi oss halvmetern i snötäcke eftersom det ånyo vräker ner och yr i vinden. Det är kämpigt - mindre för oss välskyddade människor i landet Sverige, som kan gå in i värmen, tända ljus och mysa.
.
Ödeshögs kyrka alldeles utanför ateljén suddas nästan ut ibland avsnöstormen.
..
.
.
..
.
.
.
.
.
.
I naturen är det hårdare. Koltrastarna och björktrastarna som har valt att chansa på övervintring har gjort sig helt beroende av vår hjälpsamhet med utlagda äpplen. Men de får skynda sig. Redan efter en timme är allt fruset till sten.
Rådjuren pulsar i djup snö. Jag har sett dem stå vid viltstaketen läng motorvägen, vilsna och utsatta.
Jag hoppas på varmare väder igen. Det räcker med vinter för mig om den kommer till julen först.
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar