.
Det är en mjuk, näst intill osynlig, helhalo runt solen. I den ringen seglar två ormvråkar. Det är stilla september och jag sitter också stilla, i en plastvilstol vid stugväggen, i värmen, med en rökt makrill och en kall folköl. Jag har just klippt gräset. Igen. Och skrämt iväg några solvarma snokar.
Claes och Jocke tutar från Kvarnstugan, ringmärkningen för idag är över, och jag är ensam med solen och värmen.
På hemvägen ser jag höstens första fjällvråk. Det är så dags.
Det börjar blåsa upp från sydväst igen och molnen är åter på väg in över himmelskupan.
tisdag 8 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar