10 september - Arkeologisk utflykt

Barnen är klara för cykelfärden till Hästholmens hällsristningar och arkeologiska utgrävningar.
.
Jag får förtroendet att följa med Ullas klass ner till de pågående utgrävningarna vid Hästholmen idag på morgonen. Vi cyklar dit längs cykelvägen den förträffliga, på ett led, med mig först och Ulla sist. Vägen är asfalterad och går nästan spikrakt eftersom det är den gamla banvallen mellan Hästholmen och Ödeshög som är grunden.
Den var jag med och kämpade om att få behålla för snart tjugo år sedan. Det var lycka det, att vinna den kampen och rädda undan stråket från uppodling och oåterkallelig förlust. Cykelvägen är kantad av alla olika slags träd. Rönnar och olvon är mogna, vildapel och päron är på gång.

Lena tar emot oss med berättelser om bronsålderns hällristningar som vi sitter mitt ibland.

Vi blir först mottagna av Lena från Länsmuseet som tidstypiskt klädd tar emot oss på berget med hällristningar strax söder om samhället. Hon berättar om livet och tiden på bronsåldern för så där tretusen år sedan medan vi sitter på den lavvattrade hällen mitt bland skepp, skålgropar och yxor och lyssnar till historien i underbart sensommarväder.

Barnen är lågmälda och andäktiga. Medan vi sitter där kommer sparvhökar och ormvråkar på sträck över oss, kanadagässens band vandrar längs horisonten, luften är full av ärlor och ladusvalor och två korpar ropar över berget i norr. Vindkraftverken i närheten susar stilla och blåhallonen är mogna att avnjutas.

Rickard, som är arkeolog, visar oss utgrävningarna och fynden därifrån.

Sen tar vi oss vidare bort till själva utgrävningarna. Ödeshögs kommun är angelägen om att skaffa sig mera tomtmark för kommande villabebyggelse och i förarbetet för detta ingår arkeologiska inventeringar.
Området är odlat, vi går ut genom stubben, där arkeologen Rickard från Länsmuseet möter oss.
Han visar oss runt bland utgrävningarna som består i flera meter breda remsor av ca 30 m längd och med ett djup av nästan en halv meter, som ligger strödda över platsen.

- Det mesta vi har funnit här, liksom vid de flesta utgrävningar som vi gör, är svartnad jord, berättar Rickard. Detta visar att olika slags mänsklig verksamhet har skett på platsen.

Men vid den här utgrävningen har vi faktiskt också funnit rester av människorna själva.

Här ser ni t ex resterna av en man som är ungefär tvåtusen år gammal, säger Rickard och håller upp fragmenten av en skalle. Att det är en man kan man se på de "knöliga" ögonbrynen och även på formen på de här lårbenen som jag skickar runt för alla som vågar hålla och känna.

Den här graven är troligen från järnålderstid och fyndet har överraskat oss, säger han, ty det låg mitt bland flera andra gravar, urngravar, med kremerade människorester i form av skörbrända ben, vilka är äldre, ja nästan tretusen år gamla, och därmed från den sena bronsålderstiden.

Från mannen från järnålderstid har vi även funnit den här tanden, visar Rickard, vilket innebär att vi kan datera den med hjälp av kol14-metoden, men som sagt, vi tror att han gravlagd betydligt senare.

När allt sen är färdigt här och vi har tagit vara på alla fynd vi har hittat, kommer vi att lägga igen alltihop i väntan på vad kommunen kommer att besluta sig för. Platsen visar sig emellertid vara så rik på fynd att vi nog kommer att göra en totalutgrävning av hela ytan innan denna kan tas i bruk för byggnation, menar Rickard.

Med all denna information och upplevelse får vi bli nöjda. Fler skolklasser står på kö, så för oss är det bara att cykla åter mot Ödeshög och skolan.