27 september - En bok som väcker minnen

.

Igår var jag i Rimforsa och berättade om en resa jag gjorde till Sumatra; om privilegiet och ansvaret man förvaltar med en sådan resa, om förväntan och upplevelser, om drömmarna och därefter. alla minnen som följer.

.

Hamada och halvöken vid Ouarzazate.

Varje kväll just nu läser jag boken "Öken" av årets Nobelpristagare Le Clézio. Långsamt och grundligt suger jag på varje ord ty jag känner igen mig.

Platserna: Taroudant, Draafloden, Oued Sous, Jorf, Ouarzazate, Todra Gorge, Boumalne de Dades är platser jag har varit på. Jag har bilderna kvar, i min resedagbok och i mitt fotokartotek men också i mitt huvud, fyllda av doft och smak och ljud.

Sandöken vid Erg Chebbi.

Det är en förunderlig känsla att läsa en berättelse och känna igen sig i den. Jag vill förstås inte överdriva närvaron, mina besök i södra Marocko, på kanten av Saharaöknens väldighet, varade ju bara några veckor. Men ändå. Jag har varit där i bokens geografi.

Huvudpersonen Lalla...

... i Le Clézios berättelse har jag också "mött". Jag ser henne framför mig i det bländande skarpa solljuset i oasen i närheten av sandöknen Erg Chebbi. Hur hon går framför mig, vänder sig om, fångar mina ögon och ger mig ett blixtrande leende. En ung berberflicka då, idag en vuxen kvinna säkerligen ännu kvar någonstans i Nordafrikas sandiga rike.

Jag har mina bilder, mina minnen, kvar i mitt hjärta. Och jag vill att boken aldrig ska ta slut.