Jag rensade häromdagen trädgårdslanden från diverse växter som inte är önskvärda där. (Märk väl hur jag undviker beteckningen ogräs): Pipdån, molke, stinknäva, murreva, maskros och rävtörel.
Jag fick en chock under arbetet, ty ur den täta, fuktiga grönskan reste sig nämligen en lysande orangefärgad liten slemmig kulle av känt ursprung.
En mördarsnigel!
Vi har varit förskonade i vårt kvarter av Ödeshög fram till nu. Runt omkring i bygden och i samhället har de härjat i många år redan. Jag tror att de väl trafikerade gatorna runt omkring oss har hejdat invasionen från denna extremt ovälkomna gäst under en lånad tid.
Många av mina vänner, även de som har en väldigt godhjärtad inställning till allt om natur, vittnar om en verklig avsky för mördarsniglar. Artens uppdykande och följande invasion har blivit en livsavgörande händelse; ett före och ett efter mördarsniglar.
Mördarsnigel, akvarell. Till salu för högstbjudande! Någon som vill?
Nu är det vår tur. Den jag fann var stor, fullvuxen och säkert gravid med ett par hundra färdiga ägg och strax därpå finner jag ytterligare en! Två stora mördarsniglar på samma plats släcker förhoppningen helt, slumpen är borträknad och jag förstår att där säkert finns många fler under hallonbröten och i komposten. Det är kört!
Det är med spänning men med sorg som jag blickar fram emot våren i vår trädgård. Jag fasar för fynd av små nya mördarsniglar i massor. Nu var det vår tur, ingen undslipper.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar