Markerna dignar av rönnbär i år. Man brukar ju säga att när äpplena går till står rönnbären still, men i år bär de båda digra skördar. Rönnbärsmalen borde ha härliga tider men lyser ändå med sin frånvaro, till all lycka.
Rönnbären dignar i markerna, akvarellskiss.
Äpplemos har jag kokat så det räcker och när jag tog vägen ner mot Sättra var det för att plocka rönnbär till gelé. Jag stannade till vid en liten grusig stigavfart och fick snart bonden efter mig.
- Jag plockar bara rönnbär, sa jag. Det är väl okej för dig, väl medveten ändå om allemansrättens begränsning gällande "bärande träd".
Svaret var jakande. Bonden Erik, som jag egentligen känner till lite grann var mest orolig för sin jaktkoja för vildsvin i slutet av skogsvägen.
*
Hemma startade jag arbetet med att rensa och repa fyra liter rönnbär. Jag var därvid mycket noga med kvaliteten. Inget skrumpet eller ruttet tilläts.
Sen gick jag ut i trädgården och hämtade in äpplen, röd astrakan, till två liter klyftor, som jag blandade med rönnbären i syltkitteln.
Allt detta fick koka till mjukhet med en liter extra vatten och någon tsk citronsyra. Stöten kom kom nu väl till pass.
Massan hälldes upp i silduk och fick rinna av i två timmar. Det blev nästan två liter saft som jag sen kokte upp tillsammans med 1,8 liter socker och en flaska fruktpektin.
Efter skumning ett par omgångar och lite svalning skopade jag därefter upp saften i små, väl rengjorda glas. Det blev 23 stycken satser med rönnbärsgelé. En verklig godsak till söndagssteken!
Rönnbärsgelé är en delikatess.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar