9 september - Från det ena till det andra

Nu tar sensommaren ledigt. Igår inträffade nog säsongens sista utsvävningen med hetta och sommarsol och naturligtvis for jag ner till Vättern för uppfriskande bad i 16-gradiga böljor - två gånger. Som jag har njutit! 

Men nu är det slut, snart ska regnet komma från sydväst och fortsättningen av veckan sägs gå i normalitetens tecken med tio grader svalare dagtid som sig bör.

Jag har varit på Omberg förstås, så ofta jag kommit åt. Rensat klart i vår trädgård och spanat efter svamp och så har jag strosat runt i begränsad men ökande omfattning med hjälp av en krycka och alltfort läkande fot.

Vägen upp till Omberg när morgondimman ännu inte helt har lättat.

Förra året växte i den här granskogen på Omberg gott om KarlJohansvamp. Men i år fanns inte någon. Brist på regn är väl en trolig orsak. Dock kom jag hem med ett par liter mandelkremlor istället. Så en svampmacka blev det ändå.

Sen har jag kokat ytterligare nästan 10 kg äpplemos, omgång nr två och nu tror jag att det får räcka för i år. Den här gången är det äpplen från dotter Karins boställe i Brokind, fina, stora äpplen, perfekta för äpplemoskok, med små kärnhus och mycket fruktkött - jag tror det kan vara "Husmodern". Nästa kok blir rönnbärsgelé och då ska jag stötta med Röd astrakan från trädgården. I år är det tid att passa på, med så gott om rönnbär.

Överallt i trädgården, i rabatter i krukor och i stenpartier har jag noterat den här växten:

Fin bladrosett av vad?

Jag har funderat men inte funnit svaret; inte förrän häromdagen när frågan kom upp i ett botaniskt nätverk och Torbjörn Tyler från Lund svarade: Kanadabinka.

Jag vet ju fuller väl hur kanadabinka ser ut i blom. Det finns numera väldigt gott om den överallt, den är nästan invasiv kan jag tycka, under lite protest. Vad jag inte visste innan är att den alltså är tvåårig, med bladrosett första året för att under andra levnadsåret gå upp i blom och då helt utan markblad. Nåt nytt varje dag är mitt motto!

Igår i TV Rapport var det ett intressant inslag om uppfödning av torskyngel för utplantering i Östersjön i avsikt att försöka hjälpa den hotade fisken från total utrotning. Så bra!

Men varför säger man torsklarver och inte torskyngel. Fiskar har väl aldrig haft larver. De är väl yngel från den stund de lämnar ägget. Mitt språköra protesterar vilt. Vad är det för modernt påhitt? Usch!