Vi började i blekt solsken med turkos himmelsfärg men innan vi nådde Omberg drog mörka snömoln in över Vättern från Västergötland.
Utsikterna över sjön försvann snart som i utspilld mjölk och Ombergs konturer suddades ut medan Sjövägen färgades ostört vit eftersom vi var alldeles ensamma där.
Sjövägen.
Efter turen över Omberg landade vi av någon outgrundlig anledning inne i Café Skedets ombonade värme. Öppetskylten - Torsdag och Lördag - var förföriskt inbjudande.
Vi satt hos Anne och zippade varm choklad och thé medan ljuset falnade utanför fönstret.
När vi kom ut stod vi en stund och njöt av utsikten ner över Tåkern. Isen hade precis lagt sig slät och långsträckt, som ett lysande vitt kakelgolv, mitt i det mörka.
Sonja i Glänås som besökte min ateljé igår berättade att hon hade hört det där mäktiga sjungandet av tusende svanvingar som lämnade mot eftermiddagen. När Tåkern lägger sig händer det blixtsnabbt, ibland på ett par timmar bara och alla svanarna brukar inte hinna med. Då kommer havsörnarna.
Nu är det äntligen vinter. Tåkern ligger.
Inlägg
Underbart
SvaraRaderaTack du okände/a!
SvaraRadera