Suget efter utomhusstudier är stort nu och jag längtar ständigt ut i naturen och de vackra landskapen i min hembygd.
Idag blev det ett par timmars besök på Ostmossen, mest för att få höra rosenfinken sjunga i år igen. Nu gjorde den inte det vilket överraskade mig. Jag var så säker på att få höra den snärtiga busvisslingen i år igen, men icke! Kanske om någon dag igen, att den är kommen åter, efter sin långväga flyttning från vinterkvarteren i sydöstra Sibirien, Kina och Indien. Jag får ge den lite mer tid bara och hålla tummarna.
Men Ostmossen i sig är så vacker att det är nog ändå. Jag fällde ut min stol och satte mig mitt i grönskan och skissade och njöt i solen som sken varmt just då.
Först målar jag en översikt.
Grönskan är intensiv i mängder av nyanser. Trädens och buskarnas grönska går mest på vågrätt håll medan ängens gräs i förgrunden skapade en lodrätt struktur.
Sen målar jag detaljer. Kryper ner ända till backen, ligger på magen mest och målar några för området karaktäristiska blomster.
Klasefibbla.
Akleja.
Och en knoppig kärrtistel.
Över mig flyger ormvråken jamande hela tiden. Den är lite ruggsliten. När jag går genom örternas doft och färgprakt svärmar fjärilar upp för mina fötter, rutiga buskmätare, nässelmott ängsnätvinge, kamgräsfjäril, aurorahanar ...
och många puktörneblåvingar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar