Fyrfläckig trollslända vilar i lä.
Alla dessa myriader av nymfer av fyrfläckiga trollsländor, som lever på Tåkerns botten i vassarnas öppningar och kanaler är naturligtvis en väldig födoresurs för fåglar och fiskar och jag har därvid en fantasifull och vild tanke, att färgämnena i dessa nymfer, säkerligen också karotener, kan vara det som ger fågelfamiljen doppingar deras förmåga att pråla i röda och gula färger. Man vet ju, att just dessa kulörer hos andra fågelgrupper är kopplade till födan, varför inte då också hos doppingar och kanske även en del andfåglar.
Det här är en idé jag länge har umgåtts med men också har saknat som forskningsobjekt. Är det bara jag som har tänkt tanken?
Häromdagen såg jag en trollslända bland alla dessa fyrfläckiga som bröt deras flyktmönster. Den var inte alls lika "vild", utan patrullerade tålmodigt en glänta vid stranden fram och tillbaka och återvände ofta till samma viloplats. Jag smög dit och tog ett foto.
En icke utfärgad hane av Större sjötrollslända. Tack Tommy Karlsson för verifieringen.
Det visade sig att det var en annan art, som smög under radarn, en omogen hane av arten större sjötrollslända. Om någon vecka blir den blåpudrad på bakkroppen men ännu var den ungfärgad, eller om man så vill honfärgad, för att kunna växa upp utan strid med utfärgade hanar.
Tänk vad mycket det finns att lära och ta del av även med sländor. Man kan självklart bli professor och specialist även i detta ämne.
Senare tillägg: Jag har tänkt ett varv till under middagen hemma, och nu, tillbaka i ateljén refererar jag till en resa Ulla och jag gjorde till Indien 2015. Där skrev jag om ett säreget födoval hos smutsgam, som ger arten dess intensivt gula ansiktsfärg. En parallell till idén om sländor och doppingar.
Länk finns under bilden.
Smutsgamens gula ansikte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar