Det kändes som något alldeles nytt idag på morgonen, något friskt och luftigt var på gång. Fina stänk på fönstren berättade redan vid uppstigning att smått regn fanns i vädret.
Blöta fotspår stod kvar på golvet då jag hade hämtat in tidningen, bara det en stor nyhet efter veckor av torka. Jag läste i tidningen att Norrköping, läs Östergötland, inte har fått en enda millimeter nederbörd under hela mars månad; något slags rekord kanske och jag tror att jag aldrig någonsin har upplevt detta tidigare.
Så efterlängtat känns vårregnet idag, trots sin småttighet, att jag tar en extra sväng runt ateljén för att på något sätt dokumentera händelsen. Det blir trivialt, lite som att "koka soppa på en spik", men möjligen är det just, att storheten finns i det lilla, som ger mig sådan lycka och glädje; alla dessa efemära spår av friskt och efterlängtat regn.
Och min gamla hamlade ateljéask gläds säkert lika mycket som jag av den friska vätan som nu rinner längs grenarna.
Det var på tiden viskar den tyst i regnet!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar