Många härliga vårdagar tillsammans i familjens hägn har vi haft. Vi har njutit av våra barn och barnbarn under en ljuvligt skön och upplevelserik långhelg.
En av våra promenader gick förstås runt Höje på Omberg. Blåsippornas blom har snart kulminerat och då är vitsipporna snara med att ta över. Då vi gick där längs grusvägen i blomdoften hörde vi plötsligt ett försynt men idogt trummande i en utdragen och jämn taktvirvel, ibland med studs.
- Det är en mindre hackspett, meddelade jag, varefter alla började spana efter fågeln. Till slut hittade vi den på en grenknota högt uppe i en ask. Den trummade frenetiskt, flera gånger i minuten och vi kunde tydligt se hur huvudet vibrerade kraftigt när den spände näbben mot den torra tickan som fungerade som resonansbotten.
Vi ansträngde oss väldigt för att försöka fotografera hanen i sin blodröda keps, men avståndet gjorde tyvärr alla våra foton suddiga.
Akvarellstudie av den trummande mindre hackspetten.
Gott då att hemma kunna ta till akvarellen för att höja upplevelsen till sin rätta nivå.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar