Igår hade vi en heldag tillsammans min far och jag. I dessa alltmer hårdnande Coronatider, där restriktioner gäller för alla över 70 år, blir min ålder ung jämfört med hans 97 år kommande maj månad, så jag känner att jag med gott samvete får och vill vara behjälplig och stöttande så långt det är möjligt även om han i och för sig är väldigt pigg och alert för sin höga ålder.
Det blev pappas önskerätt fläskpannkaka lagad direkt vid spisen igår och därefter en resa ner mot kulturrika Kindabygden söder om Linköping i ett kallt men soligt väder.
34:an tog vi ända ner mot avtagsvägen till Horn, södra Sveriges köldhål och här låg faktisk lite vit nysnö i skuggorna som syn för sägen.
Jag hade ambitionen att visa min far på den rara växten mosippa som finns här i ett lokalt men ganska rikligt bestånd. Mosippa är även för mig en tämligen "ny" bekantskap och för honom en helt okänd art om än kopplingar finns till de goda bestånden av syskonarten backsippa runt uppväxtorten Mjölby.
Oj! sa pappa. Så vackert! De ser nästan ut som vita näckrosor på land.
Vi hade traskat upp för slänten och snubblat fram genom ljungtuvarna och fann nu de allra skönsta av blomster.
Väldigt varsamt satte vi fot framför fot för att inte göra skada och höll oss i utkanten av beståndet, men kunde ändå gott njuta av prakten.
Så ludna de är, mosipporna, som Esaublommor säger vännen Lisbeth, som kallade dem så som liten i barndomens Småland, riktigt håriga på kronblandens utsida för att klara av frostigt vårväder på karga tallmoars höga höjd och därför ett mycket passligt blomster för Härjedalens landskap.
Pappa hos mosippan.
Medan far vilade en stund i backens sol letade jag förgäves efter sandödlor. En alltför kall morgon avgjorde säkert det hela så istället for vi tillbaka mot Kisa där vi ägnade Café Columbia och Emigrantmuséet vederbörlig uppmärksamhet innan vi for tillbaka mot Linköping över Rimforsa och Bestorp på smala backiga grusvägar som från en annan tid.
Den vägen ska jag ta en annan gång med mera tid och fog för jag har väl aldrig sett ett så vackert flyttblockslandskap som vid Opphemstrakten. Det var rent av kuriöst!
Känner du till detta?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar