- Det är torgvantar, säger Ewa-Britt, du vet såna där som torgummorna hade, fingerlösa för att kunna plocka även med tioöringar när det var kallt ute.
En present igen, hemstickat med lindelöv som dekor, och vantarna kommer väl till pass för målarstunder utomhus den här tiden på året, så stort tack min vän! Du är mycket generös mot mig!
En fråga på nätet häromdagen handlade om den här växten.
Skavfräken, som genom tiderna har haft många lokala namn såsom skavgräs, skurgräs skäfte, skäfse m m, har en bred folklig förankring i det gamla. Det har använts som man kan förstå av namnen i hushållet som ett slags "stålull" för att slipa trä, göra rent grytor med samt skura golv.
Växten som är en fräkenart innehåller mycket kiselsyra i kristallform som gör det hårt och knastrigt och lämpligt att gnugga bort olägenheter med. Själv har jag använt det i test under ett scoutläger för herrans många år sedan, att göra rent skoviga grytor med och det fungerade alldeles utmärkt.
Skavfräken växer alltid i vatten men vattnet är inte alltid synligt på växtplatsen utan kan finnas alldeles under markytan. Alltid vid källdrag eller på ytliga grundvatten är ett absolut krav ...
...såsom här på Omberg, där ett vackert bestånd av skavfräken växer i ett dike med kalkrikt vatten som rinner ut från berget,.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar