24 februari - I mörka skogen

.
"Där! Schhh!"

"fu-fu-fu-fu-fu"

"Lyssna! Schhh!"

"fu-fu-fu- fu-fu      fu-fu-fu-fu-fu-fu     fu-fu-fu-fu-fu-fu"

"Pärluggla! Hör ni?"

Det är visserligen svagt men det är pärluggla, den som jag minst av de tre räknade med.

Skogen är kolmörk. Vi ser egentligen ingenting. Möjligen svagt om vi lyfter blicken upp mot det tunna himmelsljuset bakom de stora barrträdens kronor och ner mot fötterna där tjällossningens fåror och veck på grusvägen nyss har ställt till förtret med balansen under vår korta vandring.
Venus blixtrar förstås lite extra mellan grenarna.

Vi sitter på en trästock och dricker vårt kaffe ur termos. Klockan är ungefär åtta om kvällen och vi befinner oss på uggleexkursion i Holavedsskogarna söder om Rök. Lorasjöns sydspets anar vi under oss och alldeles bakom ryggen finns den resliga furan med det gamla spillkråkehålet där pärlugglan brukar bo, berättar jag.

Vi har tidigare smått besviket lämnat parkeringsplatsen vid Lorasjöbadet, ett säkert ställe, där vi på väldigt långt håll ändå till slut tyckte oss åtminstone ana ett par visslingar från sparvuggla men intet mera än så och där inte heller kattugglan på orten var bjudsam såsom brukligt.

Men nu vänder turen. Nu blir det uggleexkursion på riktigt.
Vi reser oss och går mot spelet som närmar sig allteftersom.

"fu-fu-fu-fu-fu    fu-fu-fu-fu-fu   fu-fu-fu-fu"

Vi tar lugna steg, stannar tysta, vända mot ljudet och lägger händerna kupade bakom öronen, öppnar munnen men stänger ögonen för att förstärka ljudbilden.

"fu-fu-fu-fu-fu-fu   fu-fu-fu-fu   fu-fu-fu-fu-fu"

Plötsligt hör vi en pärluggla till, ännu mycket längre bort och väldigt svagt, medan "vår" uggla tystnar och istället börjar spela där vi alldeles nyss tog vår fikapaus.
Sakta går vi alltså tillbaka och ställer oss att lyssna, länge, på ett härligt intensivt pärlugglespel på mycket nära håll, säkert inte mer än trettio meter bort.

Naturens egentystnad gör att det mjuka ropet från pärlugglehanen riktigt ekar i skogen. Upplevelsen blir total i sitt unikum.

"fu-fu-fu-fu-fu   fu-fu-fu-fu-fu-fu   fu-fu-fu-fu-fu".