15 februari - Isgädda

.
Jo, det var en grej till från igår.
Arne vid Tåkern ringde och undrade om jag var sugen på gädda. Han och Vesa hade nämligen just varit ute i solskenet och saxat upp ett antal i varierande storlek.

- Du skulle ha varit med, säger Arne.

Och jag vet precis vad han menade eftersom jag har varit med Arne därute förut. Fotot nedan är från en härlig gäddfiskedag på Tåkerns is i februari 2009.

Nåväl, gäddan har jag nu fått. Den ligger i kylskåpet, pinfärsk på gränsen till levande. Jag tackade nej till den på drygt fyra kilo. Den här, på två, passar oss alldeles utmärkt. 

- Du får den, säger Arne. Jag vill inte ha nått. 

Två kilo romstinn isgädda.

Det kommer att bli filead smörstekt gädda idag, med potatis och riven pepparrot och en tacksamhetens tanke till min generöse vän Arne.

På vägen hem till fiskfixarlunchen noterar jag grönfinken som sitter i topp och sjunger så det knakar, eller snarare surrar. Så trevligt! 
Det är verkligen inte många av dem kvar idag, tänker jag. För bara tio år sedan, innan "gulknoppsepizootien", dominerade de fågelbordet men denna vinter har jag inte haft någon.
Kan man börja hoppas på en återkomst snart?

Så var det gäddan då. För smidighetens skull fileade jag den, panerade med ägg, vetemjöl och ströbröd, kryddade med nymald svartpeppar och örtsalt samt en slatt fullgrädde på topp. Det blev en verklig delikatessmåltid.Tack Arne!

Som "grädde på moset" satte vi oss inne på glasaltanen där vi kunde njuta av 22 graders sommarvärme med stekande solljus som tillbehör trots snön utanför. Det var första gången i år och tidigare än någonsin förut.
En underbar känsla av sommar spred sig därmed mitt i februari!