Överallt är människor ute på vårlätta fötter under blåhimlen i den första solvärmen för i år och själv hinner jag knappt hem från en resa från Stockholm innan jag åter kastar mig ut i bilen för en tur ner till Tåkern och stugväggens efterlängtade södervärme.
Jag har siktet inställ på årets första grågäss.
I vattenpölarna badar skatorna, det ser jag flera gånger under dagens lopp på olika platser så det måste vara en alldeles speciell skatbadardag idag.
En fjällvråk lyfter från Väversunda mad i vanlig ordning och vid Ramstadbron möter jag konstnärsvännen Morgan som också är på jakt efter vårtecken och akvarellmotiv. Vi samtalar en stund i väntan på gåskacklet som dock uteblir och undrar istället över alla tusentals spårtecken på Disans snövita is under bron och finner som förklaring en hoper avhuggna hönsfötter som någon lämpat av från vägen. Varför???
När jag därpå, såsom min längtan bjöd, har suttit en stund i den där stugväggsvärmen som inte är så särskilt varm ändå, tänker jag mig en promenad över betet ner till båtplatsen vid Renstadkanalen för att få igång kroppsvärmen en smula.
Isen är full av spår och jag upptäcker snart att bland alla rävspår, harspår, hägerspår, minkspår och musspår som broderar sirligt på det tunna snötäcket finns också spår av - Utter!
Jag följer dess spårlöpa en stund. Den kommer från Disans gamla lopp förbi kvarnruinen intill Kvarnstugan och troligen ytterligare en bra bit bortifrån, säkert genom diket ända från Gottorp, där öppet vatten ansluter i Disevidsåns huvudlopp. Men så långt bär inte min spårning idag.
Här vid Stugan passerar löpan pegeln och båtplatsen, försvinner in under bryggan en stund, snokar sig runt i cirklar och bågar, och drar iväg ut genom vasskanalen mot sjön men återkommer lika tydligt igen och försvinner åter in under bryggan för att därefter fortsätta bort över kanalen mot Ramstad.
Jag vill inte följa löpan dit eftersom isen knakar betänkligt, men jag behöver heller inte eftersom spåret återvänder och slutligen tar samma väg tillbaka igen mot Disevådån borta vid Gottorp.
Typiskt utter noterar jag. Så vidlyftigt, stressat och nyfiket och inte så där småpluttigt begränsat som med mink t ex.
Jag lägger upp en serie bilder som bevis:
Här syns tydlig skillnad i storlek mellan utter och mink. Det är nästan så att jag tror att minstingen har varit framme och försiktigt nosat på spåren av sin store kusin. "Vem är du"?
Utterns breda runda spårstämplar där simhuden eventuellt kan anas.
Uttern snokade runt vid båtplatsen och bryggorna
Spår till och från
Här har uttern doppat sin spetsiga svans i det tunna snötäcket.
Om nu du som läser detta liksom jag har sett utter eller spår av utter så är det viktigt att du rapporterar detta till Naturhistoriska Riksmuseet. Jag bifogar en länk till rapportformuläret:
http://www.nrm.se/forskningochsamlingar/miljoforskningochovervakning/rapporteradjur/utterforskningochrapportering/utterrapportering.9000752.html
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar