Ännu är det kanske inte riktigt officiellt men jag kan inte låta bli att tänka högt här i min "privata blogg", att Sven-Erik Fransson, min mentor och föregångare i naturintresse, under helgen lugnt och stilla har insomnat i en ålder av 89 år, vilket meddelades mig idag av anhöriga till honom.
1958 då Sven-Erik således var drygt 30 år och lärare i biologi på Lagmansskolan i Mjölby startade han en avdelning av Sveriges Fältbiologiska Ungdomsförening, SFU, tillsammans med några jämnåriga kamrater: Svea Thuresson, Arne Blidvall och Sture Öhman. Syftet var inte för "eget bruk" utan målgruppen var alla vi elever på Mjölby Samrealskola.
Sålunda kallades alla intresserade ungdomar till ett upptaktsmöte i biologisalen och jag var förstås där. Jag var tretton år och en ny epok började i mitt liv; det medfödda stora naturintresset fick en kompass mot ett drömmål.
Sven-Erik och hans kompisar ledde oss till en början med varsam hand men släppte oss snart fria på egna uppdrag i undersökningsområden vid Svartån och Hulterstad, med exkursioner och fågelspaning och så småningom även till ringmärkning vid Tåkern.
Sven-Erik i berättartagen sommaren 2008 under vårt möte med det gamla Tåkerngänget inför rivningen och förestående byggande av det nya Naturum Tåkern.
"Det är ledsamt tycker jag att man inte kan spara vårt fågeltorn, åtminstone som historiskt monument".
Vi byggde nämligen ett fågeltorn vid stranden av Tåkern på gården Glänås ägor. Utan de hängivna vuxna, som ledde oss i det arbetet hade det förstås aldrig blivit något av med det hela. Projektet var stort och allt gjordes "för hand".
Tornet revs alltså för några år sedan för att ge plats åt det berömda Naturum Tåkern. Både historiskt och in i framtiden är hela denna resa en mycket märklig och fantastisk berättelse.
Vi, det ursprungliga gamla kompisgänget, som leddes av Sven-Erik, är idag dryga 70 år gamla och vi har alla lyckats komma vidare i naturspåret som konstnärer, författare, fotografer, filmfotografer, naturvårdare och forskare. Kan man tänka!
Det ursprungliga gänget samlat vid Naturum Tåkerns nybyggda plattform 2008.
Från vänster: Urban, Kent, Sven-Erik, Christer, Johan, Frank, Lars och Göran. Själv är jag bakom kameran
När jag senast träffade Sven-Erik under ett överraskande besök i min ateljé på Konstrundan 2015, talade han lågmält men begeistrat om sitt Tåkern.
"Jag är där nästan varje dag förstår du Gebbe. Jag tittar på alla människor som kommer dit och tänker på hur det började en gång. Jag är så väldigt glad och stolt över detta, förstår du, och över er alla som det har gått så bra för".
Och även om hans verklighet ibland något snuddade vid fantasin de sista åren blev det han då sade och upplevde en stor tröst också för mig. Det man har gjort och uträttat lever vidare både i det yttre och inre. Sven-Erik är beviset!
Tack för allt Sven-Erik!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar