6 september - Ett dygn med mitt barnbarn Naemi vid Tåkern

.
I år har turen kommit till Naemi, tredje barnbarnet i kronologisk ordning, för ett dygn tillsammans med morfar vid Stugan vid Tåkern.
Spänningen är stor och uppsluppenheten märks minsann både hos mig och Naemi, vi ska nämligen tillbringa ett drygt dygn tillsammans, ensamma med naturen, vilket inkluderar övernattning i Stugan, med allt som hör till såsom torrdass, vedspis, fotogenlampa, stearinljus, vattenhink och kakelugn.

Naemi har fångat en rapsfjäril med håven och studerar den i luppburken. Vi har precis anlänt. Vädret är härligt, soligt och tämligen vindstilla.

Vi tar med oss vattenhåven och går ner till båtplatsen vid sjön, balanserar ut på ranka bryggor och lägger oss på mage och fångar små vattendjur som vi lägger i glasburken. En växt får följa med för att ge lite miljö, en vattenpest, berättar jag för Naemi.

Burken blir snart full av djur: sötvattensgråsuggor, larver av flicksländor och dykarbaggar, ryggsimmare, virvelbaggar och fjädermyggelarver. Men där finns något stort märkligt också. Den tar vi upp ur burken för närmare studium.

Det är en stavformad vattenskorpion, sötvattnets egen "Vandrande pinne", som är ett rovdjur av skinnbaggefamiljen, släkt med bärfisar alltså. Men den vågar inte Naemi ta i sin egen hand, morfar måste ställa upp. 
Till höger om vattenskorpionen ligger en gulgrön nymf av en flickslända. Den ska bli till en liten trollslända nästa sommar.

Här har Naemi fångat en ängstrollslända alldeles själv med fjärilshåven. Den får också hamna i luppburken en liten stund innan den släpps ut igen.

En liten padda, en årsunge, håller Naemi i sin hand en stund. Snart får den sin frihet åter. Men den är ju väldigt söt tycker förstås Naemi och funderar på om den inte går att behålla ändå. 
Men inte, säger morfar då. Den ska vara fri.

Klockan fem på eftermiddagen väller resten av familjen från Ödeshög in i Stugan till Naemi och mig. De vill bara se hur vi har det. 

Vi grillar korv tillsammans i kakelugnen och efter det ska familjen strax åka tillbaka till Bynn igen. De är allt en aning avundsjuka, tror Naemi och jag.

Sen spelar vi ett parti "Finns i sjön". Naemi vinner förstås.

Dagen har gått så fort. 
När vi blivit ensamma, Naemi och jag, sätter vi oss ett tag vid stugväggen och tittar på alla tusentals tranor och grågäss som sträcker in till sjön för att övernatta. De har gått hela dagen på åkrarna runt omkring i bygden. Skymningen kommer sakta. Det börjar bli sent och är nog en aning svalt, tycker Naemi. 

"Ska vi inte gå in och sova nu?"



Redan före klockan åtta, efter kvällsmat och tandborstning, ligger Naemi nerbäddad i sin mammas sovsäck på soffan bredvid min säng. Hon är trött. Ännu är det lite ljust ute och rullgardiner och persienner saknas men det kan nog gå bra ändå. 
Själv ligger jag redan klockan 21 och då sover Naemi gott och lugnt.

Klockan fem, i god tid före väckarklockans signal, vaknar jag utvilad. Jag ställer i ordning för morgonens beting medan det sakta ljusnar ute. Klockan halv sex väcker jag Naemi, pigg som en ekorre!
Vi tar på oss varma kläder och stövlar och stoppar varsin banan i fickan och går ut just när solen tittar upp över horisonten. Vi går över betet där korna börjar röra på sig, undviker komockorna, passerar två grindar och kommer fram till Renstadkanalen, där vi ska vara med om ringmärkning av fåglar.

Gästringmärkaren Laureen från Wales samt Gerza och Adam från Tåkerns fältstation är på plats. Naemi får direkt följa med ut till ringmärkningsgatan i vassen för att vara med om att plocka ut fångade fåglar ur slöjnäten. 
Hon får bära en påse i vardera handen tillbaka till ringmärkningsbordet som ligger ute i det fria. I den ena påsen finns en lövsångare och i den andra två stycken unga törnsångare. Själv har jag och Laureen med oss blåmesar och rörsångare.

Det är precis som på filmen i Naturum Tåkern, tycker Naemi när hon får vara med om allt detta, till och med själva "filmstjärnan" Gerza är ju på plats, även om han och Adam mest ägnar sig åt att räkna utsträcket av tranor och gäss den här morgonen och därför överlåter allt ringmärkningsarbete åt Laureen, som visar och berättar för en intresserad Naemi, som slutligen till och med får hålla en lövsångare i handen och sedan släppa den fri och därefter får klappa en ettrig blåmes på huvudet.

Hemma igen i Stugan äter vi frukost. Varm choklad, ostsmörgås och mjölk med flingor. Lite trött är hon allt, Naemi.

Solen är helt uppe nu och värmer skönt. Vi har tagit på oss flytvästar och tagit med paddlar från Stugan ner till båtplatsen, där vi trixar i en av kanadensarna för att ta oss en paddeltur ut på kanalerna genom Tåkerns vassar. Det är väldigt lågt vattenstånd och vegetationen tätnar så vi tar den mest öppna biten som leder in mot Ramstadkanalen, något västerut. Vi har med vattenflaskor och frukt som matsäck. 

En storskarv landar i en torraka alldeles över oss och den sitter kvar hela tiden när vi passerar.
När man paddlar långsamt och tyst och lågt så här så kommer man nämligen väldigt nära djurlivet. Hägrar och storskarvar lyfter längs vägen, änder och vassfåglar ser och hör vi och i vattnet är det fullt av tusentals små mörtfiskar när vi saxar oss fram mellan västbälten som griper ta i kanoten med kvidande ljud. En pampig fiskgjuse ser vi också på nära håll.

Naemi paddlar hela vägen. Hon är jätteduktig även när vi passerar genom tät vass.

Naemi samlar på sig några vattenväxter när vi paddlar längs kanalerna. De blir till en vacker bukett av blommande igelknopp, ett blad av gul näckros samt gul sjöranunkel.

Vi skriver också en artlista förstås. Det blir ett helt fullt papper. 
Den ska Naemi ta med sig tillbaka till Skolan i Mälarhöjden i Stockholm, säger hon.

Senare på dagen anländer mamma Hanna och lillasyster Blanca tillsammans med kompisen Alma från Ödeshög samt mormor Ulla och farmor Olga. Vi träffas alla vid Naturum Tåkern klockan 11, där vi återigen får se filmen om Tåkern och nu vet Naemi precis allt om det där med ringmärkning.

Självklart går vi även Prinsessan Estelles sagostig. Igen! Den är nämligen alltid lika spännande. Naemi kör traktor även denna gång och klättrar ända upp i ugglestubben för första gången.

Vi har tur. Det är de s k "Östgötadagarna" just den här helgen och vid fågeltornet demonstrerar personalen  ringmärkning publikt. På så sätt får vi alla något vara med om Naemis upplevelser. Här visar Adam upp en ringmärkt gärdsmyg för hela vårt gäng.
Naemi känner sig lite som en expert, tror morfar.

Vad var bäst och roligast av alltihop, frågar morfar Naemi när vårt dygn tillsammans snart är över.

Jag tror - grodorna - svarar Naemi.

Tack Naemi för alla gemensamma upplevelser. Minnen för livet!