För några år sedan upptäckte jag att Nordens största fladdermus, den som också heter Större Fladdermus, stannade till under sin höstflyttning söderut över landet i stort antal i området runt min Stuga vid Tåkern.
Jag såg drygt tio individer som samtidigt höll jaktrevir i luftrummet över strandskogen mellan Stugan och Renstad gård och upplevelsen av dessa rejäla flygande däggdjur var mäktig. Dessförinnan hade jag nämligen endast sett arten några få gånger.
Den Större fladdermusen, Nyctalus noctula, har en vingbredd på upp emot 45 cm, en rejäl sak alltså och den flyger tidigt på kvällen, även i ljus eftermiddag, på hög höjd, där den fångar dykarbaggar, nattsländor och nattflyn. Flykten är drivande aktiv och målmedveten med rejäla dyk och kast och går runt över stora områden i landskapet. Om man inte är uppmärksam kan man ta den för en spelande enkelbeckasin.
Arten finns i stora delar av landet, men det är känt att den sträcker söderut under senhösten och till och med försvinner ut över Östersjön; en sträckande däggdjursart alltså.
I förrgår var det dags igen. Kvällen var klar och vindstilla och jag liksom kände på mig att det kunde vara något på gång så jag for ner för att njuta av tranor och annat från min stol vid väggen.
Jag följde med en tranflock ner över betet och då ...
... två stora fladdermöss for runt över blåhimlen. Det blev en magnifik upplevelse som jag verkligen unnar andra att uppleva och förstå, så passa på nu, alldeles vid solnedgången gäller och jag kan tänka mig att fler individer kommer att ansluta efter hand om hösten fortsätter så här vänt. Jag hoppas och tror att det är bara början.
Senare, när mörkret föll, kom fler arter fram. Utan fladdermusdetektor är jag inte kunnig nog att avgöra arttillhörighet men nog såg jag flera små Dvärgfladdermöss under almarna och över betet vid
Kvarnstugans bod flög flera medelstora fladdermöss runt: Nordisk fladdermus eller Mustaschfladdermus kanske jag kan gissa.
Sen blev det svart och jag blev blind.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar