Att resa oförmodat, abrupt och oplanerat ingår ibland i konstnärslivet. Sålunda gav jag mig iväg igår just på det sättet. Till Edsvik i Sollentuna i Stockholms norra utkant bar det av på morgonen för återkomst redan innan kvällen mörknade, till Konsthallen och en förtida inlämning av konstverk till Höstsalongen där jag kommer att delta med endast ett verk, men i och för sig ett ganska stort sådant, så att sända per post blev inget bra alternativ.
Jag tog en chans att slippa ta helgen i anspråk för den annars reglerade och obligatoriska inlämningen under kommande lördag och söndag, eftersom dessa dagar var inplanerade för annat som också var viktigt, genom en impulsiv telefonsignal till "Sandra", vilken okejade att jag kunde komma, trots inledande men lama protester, framför allt då jag sa att jag gör resan bums, 50 mil tur och retur per bil, vilket medförde att jag snabbt packade in verket i papper och drog iväg på momangen.
Men där, på konsthallen, fick jag ju förstås som bonus också gratis, som kommande deltagande konstnär, inträde till pågående utställningar av Marc Chagall och Bertil Vallien, och så fick jag med mig några vernissagekort hem för vidare spridning, varsågod förresten, så till sist kändes resan på allra bästa sätt värd sin möda och sitt pris ändå.
Men visst var jag lite luttrat trött när jag kom hem, fast sånt måste man bjuda på om man vill vara framme och med.
Och nu är jag det, med alltså, i den jurybedömda Höstsalongen på Edsvik Konsthall 2015, så det så.
Vernissagekort Edsvik Konsthall.
Och så alldeles nyss, mitt under ett väldigt transträck på hög höjd över Ödeshög gjorde jag en snabbvisit vid Häggestads gravfält, ännu en nödvändig liten resa, nästan i miniformat. Där finns nämligen ett gammalt jordbruksredskap i det fria, som jag brukar kalla för "hästräfsa", men jag är ju inte riktigt säker på att det verkligen är rätt benämning förstås, men i alla fall, jag behövde en referensbild av just ett sådant redskap till en akvarell jag jobbar med och den där hästräfsan har funnits i min tanke så länge, där den står så vackert invid järnåldersgravkullarnas gräsfält och laviga stenar och rostar snyggt.
Nu blev det gjort, igen tror jag, fotot är taget och kommer äntligen att användas och så blev det en liten resa ytterligare, den här gången under tusen tranor.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar