10 juni - Möte vid en skogsväg

.
Man ska inte säga att den var orädd utan snarare ouppmärksam, väldigt ouppmärksam.

Det var igår kväll, i backen från Stocklycke i riktning mot Hjässan på Omberg som jag såg den knalla omkring vid vägkanten. Jag parkerade bilen och gick sakta och smygande allt närmare.

Den buffade och snörvlade, letade mask och sniglar bland blad och gräs och hade noll koll på vad som hände runt omkring.
Till slut var jag så nära att jag i princip kunde ha sträckt ut armen, man brukar ju säga så, och det var just då som den upptäckte mig.
Det var en grävlingunge som var ute på egen promenad. I storlek inte mycket längre än en skollinjal. 
Den hoppade till och grymtade högt, gjorde sig stor och platt och snodde runt i diket.

Men, den hade ingenstans att ta vägen och jag var så nära. Först försökte den gömma sig under kirskålens stora blad bland skogsfräken, maskros och hässlebrodd. Jag tog några steg tillbaka och stod alldeles stilla, kanske halvannan minut, och likt en igelkotts började nosen efterhand utforska omgivningen på eventuella doftspår.

Sedan kravlade grävlingungen uppför dikesslänten och försvann in mot skogen. Mötet var över. Med nya och livsviktiga erfarenheter, hoppas jag att den nu kunde gå vidare i livet.

Och med skogsnycklarnas knoppiga pyramid lätt svajande i kvällsbrisen vände även jag hemåt. Också med mera erfarenhet i bagaget.