Jag är tillbaka i ateljén nu om kvällen i något bättre skick. Jag förbereder mig för nästa fas av Konstrundan genom att paketera sålda alster till mina kunder så att allt ska vara klart och rationellt inför kommande avhämtning.
När jag lyfter ner oljemålningen "Stigen i skogen" för att slå in den i papper överraskar mig en nässelfjäril som sitter på väggen i skydd under tavlan. Den är nyfin och fräscht mörk och jag springer omedelbart att hämta kameran och får iväg ett "snabbskott", tyvärr lite suddigt, innan fjärilen flyger iväg i ateljén och så småningom får hjälp ut i fria luften.
- Hur har du hamnat där? tänker jag frågande och får därefter ett svar som överraskar.
På baksidan av ramen hänger nämligen en puppa, eller rättare sagt ett tomt puppskal. En nässelfjärilslarv har hittat dit, spunnit sitt fäste och var nu färdig för att flygt.
Det låter kanske märkligt men jag har facit i hand.
Vid Stugan där jag målar alla mina oljor får alstren som jag har på gång gärna hänga kvar hela dagen på stugväggen eller till och med under natten i skydd under altantaket. På andra sidan gräsmattan, tio meter bort, vid komposten, växer mängder med nässlor och där finns det i år gott om larvkolonier av nässelfjäril.
Jag har sett dem vandra, dessa vackra svartgulrandiga nässelfjärilslarver, ända bort till mig vid altanen och uppför stugväggen. En har jag följt hela vägen ...
... först när den allt långsammare kröp uppför falufärgen till två meters höjd och där började spinna en liten förankringsknopp ...
... och därefter "hängde sig" med huvudet nedåt med bakkroppen fäst i den lilla garnknoppen och därpå började vrida sig för att bli av med larvskinnet vilket sprack upp längs ryggen och till slut kastades av ...
... och förvandlas till en färdig ny puppa med guldglänsande tornar.
Här finns alltså svaret till den märkliga upplevelsen i ateljén idag. En av alla dessa nässelfjärilslarver har under någon av alla de dagar som mina oljor hängt på parad på stugväggen hittat in på baksidan av ramen, spunnit sin garnknopp där, kastat av sig larvskinnet och sedan följt med hem till ateljén och varit med på Konstrundans vernissage och alla bestyr, gömt sig där i skuggan bakom tavlan på väggen i godan ro och idag kläckts i värmen.
Vilken härlig kedja av händelser.
Och Britt från Gammalkil, hon som snart kommer för att hämta hem sin tavla, får ett verkligt äkthetsintyg med på köpet, ty puppskalet ska få hänga kvar som evigt minne bakom tavlan.
Närmare naturen än så kommer man väl knappast inom konsten!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar