.
Det duggregnar när jag åker till Alvastra pålbyggnad och klockan är strax efter åtta om kvällen. Jag är sugen på lite skön stämning och tänker mig att lyssna till nattsångare även om det nog är en aning för tidigt på dygnet.
Direkt när jag stannar vid vägkanten på väg upp till parkeringsplatsen hör jag en flodsångare. Härligt, i år igen! Och den här är jag nog först om på lokalen i år.
Den flyger mellan några videbuskar och verkar obestämd i sin sång. Strax intill, inte mer än tio meter därifrån sitter en gräshoppsångare och sjunger och jag märker att de båda fåglarna, fastän av olika art, efterhand alltmer börjar utmana varandra i sångduell.
Det är inte samma flodsångare som sjöng här några kvällar förra året. Den hade en långsamt skyttlande sång medan årets individ har en snabb frekvens i skyttlingen, nästan lika snabb som gräshoppens ringande.
Flodsångaren är svår att få ögon på och i det alltmer ökande regndunklet försvinner den ofta helt. Till slut sätter den sig ändå högt uppe i en videbuske någon halvminut och jag studerar den i kikaren och med kameran tar jag ett par minst sagt suddiga kort.
Fågeln är arttypiskt mörk med mönstrade undre stjärttäckare och har liksom gräshoppsångaren, vilket jag upptäckte förra året, en egendomligt mörk, nästan svart insida på den övre näbbhalvan. Så ser det inte ut i fågelböckerna!
Runt omkring sjunger ett par kärrsångare, en rörsångare, en törnsångare och ytterligare en gräshoppsångare en bit längre bort.
Det är knappt man vill tala om det men nog hör jag också en busksångare från ett videbuskage. Den smackar så där typiskt och drar några långsamma strofer av härmljud, allt tillräckligt mycket för att jag tycker att jag kan artbestämma den. Den vill jag nog återvända till och lyssna in ordentligt igen.
I det tilltagande regnet vill inte nattsången komma igång ordentligt, med undantag då för sångduellen mellan flodsångaren och gräshoppsångaren som pågår ännu medan jag ger mig av hemåt igen med vindrutetorkarna vevande. Ja, inte bakrutans torkare som efter månader av trögt gnissel lägger av just då, men det är förstås en annan historia. Och under natten kom det tio mm nederbörd, som behövdes. Men det är ytterligare ett sidospår i sammanhanget.
onsdag 4 juni 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag lär mig nästan alltid något nytt hos dig. Tack!
SvaraRaderaI dag fick jag plocka fram en fågelbok för att se hur gräshoppssångaren ser ut - jag visste inte ens att det fanns en sådan!
Margaretha
Kände du till flodsångaren då, Margaretha. De är väldigt lika men flodsångaren är än mera sällsynt i vårt land.
SvaraRaderaJag lär mig också som du, lite nytt varje dag. Tack för din kommentar.
Gebbe
Även om jag inte visste hur flodsångaren ser ut och låter, så visste jag att det finns en fågel som heter så.
RaderaNu har jag slagit upp både den och gräshoppssångaren - den senare finns med i Jan Pedersens och Lars Svenssons bok "Fågelsång", så jag kunde lyssna till den. Något jag uppskattar för att förstå lätet med hjälp av en fågelboks kvitt-kvitt-tjack (eller vad det nu står) är inte särskilt upplysande.
Margaretha