Jag har nyss hämtat min Klippo-gräsklippare i Väderstad efter knivbyte och service och märker att jag måste åka tillbaka till Stugan snarast för att klippa gräset som vuxit väldigt mycket den senaste dryga veckan.
Min lilla målarstuga, Ottostugan kallad, anas längst bort i bilden, bortom dungen med de stora almarna runt Kvarnstugan.
Min stuga ligger något lite vid sidan av men ändå tämligen ombonat inbäddad i mörkt saftgrön grönska från stora almar och aspar, men redan på håll ser jag idag för första gången att något nytt har hänt i Kvarnstugans dunge, en dödligt brun nyans har plötsligt börjat sprida sig i det mörkt saftgröna.
Almsjukan har slagit till.
Almsjukan har tyvärr fått ordentligt fäste i den vackra almdungen runt Stugan vid Tåkern och redan nu kan man nog konstatera att det är för sent för att göra något. Nu är det bara en tidsfråga, kanske två år framåt, innan alla de pampiga träden, 150 - 200 år gamla, är döda.
Det kommer att bli tomt och öppet och ännu blåsigare.
Jag talade med Carl, min hyresvärd, om det hela för ett par veckor sedan, det var innan vi hade märkt någon förändring, och vi var överens om att det är hög tid att planera för framtiden, d v s plantera nya träd. Nu har vi facit i hand. Det gick fortare än befarat.
Mitt i denna bedrövelse kan jag inte låta bli att kompensera med lite njutning. Man får tacka vildrosorna för det. Nu blommar de nämligen som allra vackrast runt om i landskapet. Den här ovan vid Gottorp.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar