5 november - Dubbelt upp!

.
Mellan molnen strålar en sned sol rakt in över södra änden på berget. Mörka skyar drar över himmelskupan och släpar ridåer av regn mot backen.

Starar, rödvingetrastar, björktrastar samt säsongens första sidensvansar har jag skådat tidigare idag bland äpplen och rönnbär i samhället. 
Etthundrafemtio tofsvipor är kvar på vetefältet utanför Stugan. 
Vid Holmen lyfter en grönfinkflock ur stubben och jag uppskattar antalet till drygt hundra. Det känns bra, grönfinkarna verkar äntligen ha kommit tillbaka ur svackan som uppstod då parasitsjukdomen härjade som värst under några år.

En mörk klump liksom hänger i buskkrattet bortom vassridån vid Ramstadbron och jag backar långsamt tillbaka för att ta en ordentlig titt, hissar ner sidorutan och plockar fram kameran ... är beredd.

Men som ofta anar duvhöken att det är något lurt på gång trots att avståndet är mer än hundra meter mellan våra ögon. Hon lyfter och försvinner. Det är en gammal hona, stor och tung som en säck, grånad utan spår av brunt och jag har sett henne förut och förstår, vet, att detta är hennes hemmamarker. 

Regnen kommer och går och pölarna på grusvägen speglar himlen, krackelerar under däcken och skvätter sen ner bilen fullständigt. 
Jag har svängt av mot Gottorp. 
Vid diket kommer en ringduva i panisk flykt rakt över bilen med en duvhök tätt bakefter.

Jag kastar fram kameran, igen! och hinner åtminstone ta två suddiga kort genom vindrutan.

Höken slår och slår, det blir en seg och utdragen jakt, han missar och jagar ifatt, slår återigen och duvan kastar runt och dyker och nästan en minut senare försvinner paret bakom buskridån flera hundra meter längre bort och vad som händer där vet jag inget om.

Jakten sker mot en fantastisk fond. Det är ett skådespel.

Det är en ung duvhök, en hane, årsbrun och orutinerad jaktmässigt sett, men med ungdomlig envishet som god kompensation; kanske även svultenheten.

Det är inte ofta jag ser duvhök vid Stugan. Mest blir det blixtsnabba intryck, en flyende rygg. Att se två med någon minuts mellanrum är ovanligt och att se två olika individer under både fridfull vila och intensiv jakt är sällsynt.