Jag fyller hela hinken. Den rymmer tolv liter och jag kan inte förmå mig att sluta förrän den blir nästan mer än rågad.
När den rödgula trumpetsvampen går till, gör den det nämligen oerhört ymnigt. I alkärr, sumpgranskogar eller i allmänt blöta skogstrakter växer den i symbios med trädens rötter på mossiga upphöjningar vid kärrkanter. Det är en tacksam svamp att känna till med andra ord eftersom den är en ypperlig matsvamp.
Smaken är lik kantarellens men med mera skog i om ni förstår hur jag menar, ganska lik trattkantarellens med vilken den också ofta förväxlas - och matmässigt spelar förväxlingen ingen roll.
Jag plockar fullt i min tolvlitershink på en dryg timma. Det är den enkla delen, och roliga. Sen bär det av hemåt med överraskningens glädje i bagaget inför hustrun.
Delar av skörden på diskbänken inför rensning.
Sedan kommer rensjobbet, den tristare och mera ryggsmärtande delen av projektet men den hjälps vi åt med. Ändå tar den andra akten lika lång tid som den första men då har vi å andra sidan fått sex stycken plastpåsar rejält fulla med läcker svamp som vi stoppar i frysen för kommande behov.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar