Det är uppenbarligen naturligt att vara sötsugen. Vilken tröst för mitt tigerhjärta!
Se bara på den här skalbaggen. I regnet och kylan på en spång genom Ombergslidens orkidéreservat har den behov av energi i form av kolhydrater som den hämtar ur ett halvjäst körsbär.
Man riktigt ser hur den njuter, tycker jag.
Arten är gulröd blombock, som jag en gång lärde mig heter Leptura rubra, men som i alltings omklassificering numera har döpts till Stictoleptura rubra. Man måste ju peta lite!
Den är vår största art inom familjen och samtidigt en av de vanligaste, åtminstone i hemmatrakterna.
Jag läser att den inte så ofta besöker blommor, i varje fall inte lika ofta som många i släkten, men se med söta körsbär är det annorledes.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar