Det var igår som Lars och jag tog vägen över södra Tåkernbygden hem från en social fikastund i Väderstad.
Då vi kom över det låga krönet vid Renstad mötte våra ögon Ombergs fond med en hiskeligt mörkt gråblå himmel däröver. På lerfeta plöjen och på mossjordarna vid Ramstad och Holmen snurrade flockar av sädgäss omkring, 125 vitkindade gäss gick också där med blänkande ryggar i stubben tillsammans med ett tjugotal sångsvanar medan 5 vinterhämplingar kom lågt mot vinden över vägen alldeles framför bilen och två skogsduvor lättade från renen.
Men det som nästan uteslutande drog våra ögon till sig var ändå i det närmaste ettusen tofsvipor i tät flock som virvlade runt i luften.
Det var ett fantastiskt skådespel regisserat mot den hotfulla himlen; en väl koregraferad balett i vinden.
Vågor av ljus och mörker vandrade framför dovhimlen, blixtrade som silverkonfetti, drogs ut till sega gummiband och fjädrade tillbaka. Vi satt mållösa med gapande munnar. Aldrig hade vi sett något liknande. Så vackert!
Tusen tofsvipor i flock blixtrar mot mörkhimlen.
Kameran var inte på plats i bilen och att sen hemma i ateljén försöka ge sig på upplevelsen med färg och pensel känns omöjligt.
Jag försöker ändå men helst hade man ju velat ha en filmkamera tillhands.
Det var ju gubevars ett rörligt skådespel.
Väl hemma igen kom vädret ifatt oss. Det mörka molnet släppte ifrån sig rejält med hagel under tio minuter. Drivorna låg kvar till fram emot kvällen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar