15 oktober - Elegi över några vänner

.

Jag gör en paus i slutspurten av mitt Nobelarbete, som sätter mina beslutsnerver på prov i år igen. Jag har ju nyss sagt att inget annat kommer att störa mig men nu vill jag ändå skriva lite om det senaste som hänt, här i min Naturliga dagbok.

Jag har varit med om att inviga en minnesutställning idag, på Galleri Kraftverk i Mjölby, där min gamla teckningslärare och mentor Ingrid Hillars livsverk presenteras i en retrospektiv bildkavalkad som kommer att pågå under fjorton dagar.

Foto av Pernilla Stenberg.

Dotterdotter Johanna och jag själv invigningstalar; Johanna om sin mormors uppväxt och liv och jag om hennes betydelse för alla konstintresserade människor i Mjölby och om den uthållighet och positiva envishet som hon visade alla tusentals elever genom åren i Mjölby realskola och gymnasium.

Ingrid besökte i stort sett varje utställning jag hade i Östergötland så länge som hennes ork och syn mäktade och hon hade varit hundra år om 10 dagar om hon fått leva vidare.

Det blev således ett långt, positivt och viktigt liv med ett gott slut som jag kunde referera till! Och jag känner stolthet över att ha känt henne och haft henne som lärare och kamrat.

Hur mycket svårare är det då inte att behöva ta till sig att vännen Danne Nilsson på Länsstyrelsen i Östergötland ryktes bort i förtid, endast 47 år gammal, efter ett knappt års svår och oövervinnerlig sjukdom, i fredags den 7 oktober. Han fick lämna familjen med hustru och tre barn samt bygden i förtid. Han hade egentligen mycket mera att ge och fick inte ens se sitt stora livsverk "Naturum Tåkern" bli färdigt.

Danne Nilsson berättar för Ödeshögs Naturskyddsförening i fågeltornet vid Tåkern om de fortsatta planerna med Naturum.

Då i september 2009 var det kris i projektet och Danne var ganska ledsen över förhalningen av byggnationen som blev på grund av statlig pengabrist. Allt var pinnat och stod bara där och väntade på en fortsättning

Projektet omstartades under våren 2010 och då kunde Danne åter le mot framtiden.

Vi hade en hel del gemensamt Danne och jag förutom naturintresset, menar jag. Vi hade också arbetsprojekt ihop.

Det var nämligen så att det var Danne som jag under de senaste åren förhandlade med, gällande de informationsskyltar som jag gjorde till länets alla naturreservat. Det var konstruktiva och snabba lägen och vi trivdes båda bra med varandra i situationen.

Danne förberedde mig på att det skulle komma att bli många fler jobb i och med det nya Naturum Tåkern och ville att jag skulle vara beredd med kort varsel.

Nu får jag förhandla med någon annan på länsstyrelsen och det kommer säkert att gå bra. Men jag känner stor saknad. Danne var ju så ung, stor och stark och med en god framtid till synes utstakad.

Det var bara detta jag ville skriva om. Mina tankar lever i minnen av alla möten med Danne, och går naturligtvis i första rummet till hans unga familj, som jag dock inte känner så bra.