5 maj - Dagar med regn på slott och koja

Efter regnet har det gula pollenet samlats till fantasifulla bilder för den som har ögon att se.

.

Så skönt! Det regnar. Senast det hände var den 8 april. Min regnvattentunna är välfylld igen och vattenytan är målad med gult pollen. Nu är bönderna och björktrastarna glada igen; bönderna för att de har sett sina höstvetefält gulna på grund av att den utsådda kvävegivan inte har vittrat ner till rötterna och rapsen som rekordtidigt har gått upp i gles och tanig snålblom; björktrastarna för att de åter hittar mask i ytjorden.
.

Lite besvärligare blir det med mitt oljemåleri vid Stugan med regnet och fukten men jag står där med tak över huvudet i alla fall och lyssnar på kor som är bortskämda med ensilage och inte nöjer sig med gräset i betet vilket redan efter ett par dagar är nerbetat till stubb. Kalvarna dansar trots allt. Jag hör en storspov spela bort mot Åsen till och jag gläder mig och minns min barndoms slätt med spovspel över hela himlen. Sen gör jag några nya friska drag med min pensel på en duk som raspar. Jag undrar jag om jag hinner färdigt. Gräset är nyklippt. Gerza som är specialist på motorer var mannen som lyckades få igång motorn efter vinterns stiltje. Ytterligare ett steg är taget in i sommaren.

.

Landshövding emeritus Rolf Wirtén och kulturpristagaren Christer Elderud. Med på bilden är också fru Gunwor Wirtén och fru Eva-Lena Elderud.

Min gode vän och ungdoms naturkompis, Christer Elderud, fick landshövding emeritus Rolf Wirténs kulturpris igår under en ceremoni på slottet i Linköping för sin stora insats med Tåkernfondens tillblivelse och för sitt gedigna naturfotograferande under många år samt för sitt folkbildningsskapande arbete med föreläsningar med mera. Grattis Christer!
.

Själv fick jag vara med under evenemanget och lunchen som landshövding Björn Eriksson bjöd på, tillsammans med en liten "kulturelit" från länet eftersom även jag har fått mottaga denna utmärkelse. Ett illustert sällskap gick sålunda till bords under pampiga porträtt av vårt Bernadottska kunghus och sen till en fika under en lika pampig stormpiskad och typisk målning av östgöten Marcus Larsson.

Jag är tacksam och stolt över allt detta och känner mig återigen privilegierad. Det är ett uttryck jag ofta återkommer till, känner jag. Och jag är för det mesta nöjd med livet numera och läser på kvällarna dessutom med stor glädje och ett igenkänningens leeende de små betraktelser som Fredrik Sjöberg skriver om i sin senaste bok, den jag fick av min vän Sven i Mjölby häromdagen.

Så småningom slocknar jag för natten i skön harmoni med mig själv och livet. Men innan dess, igår kväll, körde vi igenom ett sista medlemsmöte med Ombergsbygdens kulturarbetarförening inför konstrundan som närmar sig ruskigt snabbt. Jag hann dessutom hem och kollade in det sista framet i World Championship i Snooker, som John Higgins galant rodde iland. Mina intressen är många och spretiga.