Grönfinkarna käkar maskrosfrön.
På stigen ner till Stugan sitter grönfinkarna och käkar maskrosfrön. De sliter i de morgonslutna bollarna och pillar i sig de pyttesmå frukterna ett efter ett. Det är gott att se, tycker jag, ty nu har jag ännu ett argument till maskrosornas försvar.
.
Under förmiddagen kommer kallfronten in från norr och vinden vrider rakt in på altanen och bjuder mig kyla. Mössa blir nödvändigt och jag ville gärna använda även handskar men avstår för den nödvändiga fingertoppskänslighetens skull.
Det är skillnad på andra sidan huset, där i lä i solen, kan jag sola sommar.
.
Ladusvalorna trotsar nordanvinden och virvlar ner över sjökanten hela dagen, aldrig i stora mängder utan i små sällskap, om en handfull individer som högst.
Ladusvalorna trotsar nordanvinden och virvlar ner över sjökanten hela dagen, aldrig i stora mängder utan i små sällskap, om en handfull individer som högst.
.
tillbaka. Jag känner på mig att det är samma individ som jag såg lämna landet den första oktober i fjol. Den känslan är extra viktig för mig och jag struntar i om statistiken möjligen säger annat. Nu är den i varje fall här igen, jagande över strandskogen precis som då. Den skrämmer upp små moln av svalor och tornseglare men det tycks som den idag ägnar mest uppmärksamhet åt insekterna. Jag gläder mig åt att den långa och farliga resan tur och retur Tåkern till tropiska Afrika har gått bra.
.
En av mina egna favoriter bland målningar jag arbetar med känns nu färdig. Jag tror att jag kommer att döpa den till "Hommage à Monet". Det känns helt rätt och inte ett enda dugg storvulet.
.
"Hommage à Monet" oljemålning av Gebbe Björkman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar