Vi är helt överens, vi sex som är med, att allt det vi upplever måste betraktas som oerhört exotiskt. Vi, vi är syskon och ingiftingar. Det är min syster Eva och grannen Arne som har bjudit till en fest, vilken nu inleds med korvgrillning mitt ute i vassen på Tåkerns is, allt under ymnigt snöfall.
Detta känns verkligen så långt från vanlig vardag och välkändhet som det går att komma.
Grillfest i ett arktiskt Tåkern
Arne har lastat fyrhjulingen med varm dryck, korv och grill och nu börjar det dofta läckert från kabanosser och chorizzor. Och med den varma punschen till känns allt alltmer som gudomligt fullkomnat.
Vassen bugar svagt i nordanvinden, snön vitmenar våra kläder och stiger efterhand till ytterligare en decimeter i höjd över stöpande is. De fem grader kallt som råder känns överkomliga när underställ, mössor och tumvantar är på. Ingen fryser således, vi är anpassade och förberedda.
Arne tar sedan min andra syster, Gunnel, bakpå bönpallen och drar iväg ut över sjön. De försvinner bakom ett snömoln rätt in i snöblindheten.
Vi andra vandrar efter i samlad tropp, kisar efter spåren som försvinner minst en kilometer rakt ut mot sjömitten. Vi ser ekipaget långt därute som en mörk prick. Vi pulsar och pustar, Ulla bär ispiken och Stigove går tätkarl, medan strandskogen bakom oss försvinner i snötöcken och eftermiddagens skumrask.
Arne har satt ut sju saxar, agnade med mört. Nu ska de vittjas. Sju kvistar på rad sticker upp ur snön och visar var.
Isen är mer än 25 centimer tjock och snön packad och finkorning. Det är mörkt där nere och inte mycket till fritt vatten. Det är säkert därför inget har hänt sen igår, menar Arne. Vi blir med andra ord utan fångst idag och Arne är besviken.
- Jag har bara tagit två fyrakilosgäddor de senaste dagarna, säger Arne. Så här dåligt har det aldrig varit tidigare.
- Äsch, det gör inget, tröstar vi andra. Nu slipper vi ju fångstens omhändertagande och kan ägna oss åt annat trevligt istället.
Så med längtande steg vänder vi efter förrättat arbete tillbaka in mot land igen, mot stugvärmen, brasknistret i kakelugnen, det tempererade rödvinet och de nystekta andbrösten som Arne bidrar med från jakten i höstas.
Nej, mer exotiskt än så här kan det inte vara och vi känner oss mycket privilegierade och rika.
En levande Tåkernbygd med arktisk känsla är inte tillgänglig för alla, knappast ens för få, men för oss.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar