Det var i Linköping, på parkeringsplatsen i Hjulsbro, hos barn och barnbarn för några dagar sedan, som vi klev ur bilen och ställde oss att lyssna till koltrastens sång.
Den var tyst och vek, så kallad skuggsång, men likväl koltrastsång av gott märke.
Koltrasten satt och sjöng djupt inne i ett tätt busksnår och jag anade den nog mer än verkligen såg.
Sen var det ett annat vårtecken senare samma dag som vi noterade Ulla och jag men just nu kommer jag inte ihåg vad, så det kan ju inte ha varit så där alldeles speciellt.
Men nog räcker redan koltrastens skuggsång långt, när den ljuder i första veckan av januari.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar