Dagar av extremvärme har rått en tid. Ändå klarar vi oss ganska bra undan här uppe i Norden, med temperatur som pendlar mellan 24 grader och 30, medan man i Centraleuropa har haft över 40 grader på flera platser. Varmast hos oss var det i förrgår med 32 grader i skuggan. Åskväder har dragit förbi några gånger, laddat upp över Syd- och Västsverige, för att sen dra in över Vättern och Ödeshög, men där snabbt reducerats till nästan intet. Jag har med spänning följt vädrens vandring i appen "regnradar.se", suttit på altanen och förvarnats av avlägset mullen, inväntat häftiga blixtar och störtskurar. Men sen - ingenting, vilket är väldigt typiskt för vårt lokalklimat; vid en av landets torraste platser. Här dunstar det mesta av regn bort innan det når ner till backen.
Jag tänkte mig skugga och svalkande skog och drog upp till Omberg häromdagen; laddade upp för lite orkidéstudier på plats med skissbok och akvarellåda och vandrade in längs en skogsväg mot grönska och lövdunkel, men tog till schappen lika snabbt ut igen.
Jag klarade inte utmaningen. Min svettiga kropp drog till sig mängder av bromsar och flugor som fullständigt överföll mig och svärmade runt mitt huvud som zombies. På de få minuter som jag var där inne, fick jag en handfull bromsbett och lika många myggbett, varför jag snabbt som attan flydde tillbaka till bilen i panik och fick ägna flera minuter åt att avhysa alla högst ovälkomna fripassagerare som följt med in. En upplevelse av besvikelse - en sommarparadox som man efter alla gångna år borde vara van vid, men uppenbarligen lika snabbt förtränger.
Av tänkta orkidéstudier blev det nu inte så mycket. Jag som hade spetsat in mig på att avbilda nästrot på plats och kanske de första små telningarna av kal knipprot, fick nöja mig med att teckna skogsnycklar vid dikeskanten genom stängda bilrutor.
Fläcknycklar av varianten skogsnycklar tillsammans med en sotmätare, alltid något.
Sen körde jag längs bergets småvägar i krypfart och kollade fjärilar och skalbaggar i den rika blomningen.
Spenört.
Det dröjer någon vecka till innan allt kommer att kulminera bland blomsterklasarna, när alla pärlemorfjärilar och guldbaggar med flera insekter tar över scenen.
Och hemma blommar Clivian på trappan rikare än någonsin. Det är sommar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar