18 juni - Möte med kornsparvar

Jag gör en liten återblick av min korta utflykt till Öland för ett par veckor sedan. Jag har via studier i min skissbok arbetat vidare med intrycken som jag fick av mötet med kornsparvar vid Gräsgård på öns sydöstra kust.

Jag minns en gång för länge sedan, under Ullas och min bröllopsresa 1973, när vi, under en etapp söderut i Europa, körde vår röda Amazon från Fredrikshavn på Jylland upp till Skagen, hur kornsparvar satt hela vägen på telefontrådarna längs vägen och sjöng. Just detta och att tofslärkor flög upp framför bilen flera gånger är fina minnen, som jag vårdar väl.

Telefontrådarna med tillhörande stolpar är sedan ett tag borta även i Danmark och så var även både kornsparvar och tofslärkor senast vi återbesökte området sommaren 2025.

Även i vårt land försvann kornsparvarna succesivt under 1900-talet. Från att ha varit tämligen allmänna i södra Sveriges jordbruksbygder  under 1800-talet, med förekomst ända upp till Västergötland och Östergötland, minskade populationen stadigt och arten var på 1990-talet på gränsen till helt utdöd i vårt land.

Därefter har en viss återhämtning skett och idag beräknas det finnas cirka 80 häckande par i vårt land med koncentration till delar av Skåne och Halland samt Öland.

Anledningen till kornsparvens svåra kamp för överlevnad beror på vårt moderna och rationella jordbruk. Småskaligheten har gått förlorad, vinterstående stubbåkrar med spillsäd är en bristvara och häckrader, murar och öppna diken har rationaliserats bort till förmån för monokultur och enformighet.

Studier av kornsparvar vid Gräsgård på Öland 2026.

På underbara Öland är dock allt verkligen annorlunda; det märker jag fuller väl, jag som östgöte, uppväxt i en av de mest rationaliserade av jordbruksbygder, som tänkas kan. På Östgötaslätten finns inget utrymme för kornsparvar kvar och inte för mycket annat av varierad natur heller för den delen. Där rår mest raps och vete. Men på Öland är ännu jordbruket differentierat och småskaligt. Murar, buskrader, små tegar av blandade grödor lever kvar i synbar välmåga, framför allt längs östra kusten. Här trivs  kornsparvarna, hit har de kommit tillbaka och stammen växer långsamt till. 

Det var en fröjd att sitta en stund med kornsparvarna och lyssna till deras knirkande sång. Den bästa upplevelsen på min lilla Ölandsresa sommaren 2026.