18 juni - Vilken överraskning.

Jag studerar och avnjuter vår lilla äng i trädgården varje dag, flera gånger faktiskt, ja, nästan ideligen. Jag är nämligen så stolt och glad över det lyckade "projektet" att ord nästan inte finns. Tänk att det kunde vara så "enkelt", bli så givande och samtidigt så självklart.

År 2018 var det som jag bestämde mig för att avsätta en bit av vår gräsmatta i villaträdgården i Ödeshög till fri utveckling, till en äng möjligen om det skulle vilja sig väl.

länk till den gången

Utvecklingen har varit fantastisk. Idag har vi en riktigt fin liten äng, fylld av blomster och växter i olika skepnader under året. Just nu dominerar prästkragar och höskallror, men bara för en tid, ty snart ska ängen slås.

Vår äng idag, den 18 juni 2026. Ett blomsterhav av prästkrage, rödfibbla och höskallra. Jämför gärna med länken från 2018 för att förstå den fantastiska utvecklingen.

Häromdagen upptäckte jag något alldeles nytt och häpnadsväckande i vår äng. Det tog en stund för mig att verkligen fatta. Någonting annorlunda och främmande dök upp i blickfånget. Är det verkligen möjligt, tänkte jag.

Mitt i ett parti av ängen där gräsen dominerar stod en samling av tre blommande tvåblad.

Hur i hela friden, ropade jag. Orkidéen tvåblad har dykt upp i vår trädgård, varvid Hanna kom och tittade.

Den har hittat hit på egen hand, men hur kan jag inte förklara, säger jag. Det är ändå en bra bit, flera kilometer fågelvägen, till platser runt om samhället där tvåblad växer naturligt och hit måste den ha hittat genom fröspridning. Det är verkligen en riktig gåta, som knappast kan lösas. Men, det har ju hänt, så det är sant.

Orkidéernas fröer är mikroskopiska, som damm bara. De är nästan viktlösa och kan lyfta till väders och spridas miltals av det lättaste av vinddrag. Utan egen näring måste de finna plats för att gro i den bästa av jordar och blott där de rätta svamphyferna finns för nödvändigt samarbete. Chansen för varje enskilt frö att lyckas hela vägen till fullmognad är minimal, så orimligt liten, att den kan jämföras med spermiers möjlighet till befruktning. Det krävs mer än tusentals frön bara för att lyckas en enda gång.

Och det har alltså skett i vår trädgård; i vår lilla nyskapade äng mitt i samhället. Detta känns orimligt och gåtfullt och är samtidigt ett översvallande gott betyg till vår satsning. Här är beviset:

Orkidéen Tvåblad, Neottia ovata, blommar numera i vår egen lilla äng.