Vi var på väg hem till Ödeshög från Linköping för snart två veckor sedan. På E4:ans vägren låg ett trafikdödat djur. Trafiken var tät som alltid och det var omöjligt att stanna för att kolla upp. Döda djur är det annars gott om på vägen men det här kändes annorlunda.
- Jag ringer polisen, sa jag, 114 14. Det var kanske en utter.
Det var ju i närheten av Svartån och jag uppfattade att den var för stor för mård eller mink och lite fel färg dessutom, ljusare kanske med gråvitt bröst eller haka.
Det tog en stund innan jag blev kopplad över växel till handhavande polis. Vi var nästan hemma när jag äntligen fick redogöra för fyndet. Konstapeln tackade vänligt och berömde mitt initiativ och lovade att man skulle skicka ut en bil för att ta hand om djuret.
Uttern tillhör det som förr kallades "Kronans villebråd" men numera är omdöpt till "Statens vilt". Hit räknas en räcka sällsynta svenska arter av både djur och fåglar, som man inte får ta hand om eller handhava personligen. Jag lägger upp en länk för dig som vill veta mer:
Dagen efter kom ett personligt meddelande från polismyndigheten till min mobil, att man tagit vara på kadavret för vidare transport till Naturhistoriska Riksmuséet i Stockholm. Återigen fick jag ett vänligt tack. Så långt allt väl.
Jag är verkligen mycket imponerad av responsen jag fick på det där mobilsamtalet jag gjorde. Ärendet blev behandlat seriöst och vänligt och jag fick återrapport under hela hanteringen. Den här gången var allt möjligen i onödan, ty trafikdödade skogsmårdar räknar jag numera in flera av varje år, men bättre en gång för mycket än aldrig.
Två gånger tidigare har jag tagit hand om trafikdödade uttrar. Så här såg det ut för några år sedan vid E4:ans passage över Disevidån i Ödeshög. Den gången var det tyvärr en utter alldeles på riktigt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar