Det tycktes mig vara en god dag för skäggmesar i Tåkern idag. På morgonen var det alldeles lugnt och soligt, lite kyligt med frost förstås, men egentligen alldeles perfekt för att studera deras högflykt.
Vasshavets alla frövippor blänkte som silver i motljuset, skäggmesmat.
Så landade vi i de stora vassarna utanför Svanshals, ensamma i det nya vindskyddet. Skäggmesarna var där runt omkring oss, men någon stor aktivitet blev det ändå inte. Enstaka små flockar och par drog runt, ibland med en tendens att vilja stiga till väders. Men allt stannade med bara loja försök. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Det blev istället gott om tid för annat.
Att fika i lugn och ro var en sak, att studera jagande kärrhökar, både bruna och blåa var en annan. En havsörn på långt håll såg vi och ett par snövita ägretthägrar roende genom lufthavet samt en ensam fiskgjuse högt över sjöytan på kupade vingar.
Men det finaste idag blev nog de tre storspovar som vi skrämde upp från maderna när vi anlände. Tankarna tog ett skutt bakåt i tiden, till minnet av de tre par som brukade häcka här under 1960-talet. Idag finns knappast så många att finna i hela Östergötland.
De här tre måste vara årsungar långt-bort-ifrån, kanske Ryssland, sent på gång men mycket välkomna. De var helt tysta när de rundade oss och försvann söderut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar