Hösten är här nu. Ingen återvändo. Nästan femtio mm regn har jag tömt ur regnmätaren de sista fyra dagarna och idag viner blåsten med stormbyar. Bilen rycker som en oriden unghäst när vi kör hem från min kusin Sonjas begravning i Himmelstalunds Kapell i Norrköping. Det är verkligen höst både ute och inne, i hjärta och i sinne. Det är den tiden nu; också ålderns höst.
Jag åker en stund till ateljén och sätter mig på en av de många stolar jag har framför staffliet. Jag brukar dem alla. Från olika håll och vinklar. Skönt är det att skingra tankarna en stund i min ensamhet och hemmahet.
Ibland undrar någon hur lång tid det tar att måla en sån där olja. "Hela livet", brukar jag svara och då ingår väldigt många timmar då jag bara sitter där och funderar och prövar i tankarna.
Egentligen vill jag inte visa något ännu. Jag vill ha all tid fram till någon vecka före vernissagen, då allt ska iväg till ramning, för alla olika idéer och eventualiteter som brukar växa till.
Kanske, tänker jag, kan jag ändå visa upp lite detaljer. Jag tar den stora olja, den som står på staffliet just nu, en vinterberättelse, och så knäpper jag några bilder på nära håll. Helheten kommer först till utställningen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar