1 februari - Genomströmning av fågelbordsgäster

Vid frukostbordet idag, med havregrynsgröt och lingonsylt, nyheter, korsord och ordförståelse direkt ur morgontidningen, kom tre talgoxar på besök vid fågelmatningen utanför fönstret. Jag höjde blicken och studerade dem så länge det varade. Där var något annorlunda med dem.

Det var något nytt med de här tre fåglarna. De närmade sig fröautomat och talgbollar med viss nyfikenhet och en aning försiktighet. Så annorlunda mot de "vanliga" mesarna som verkligen är direkt på. Jag kände att det här var nya talgoxar. De var på besök för första gången i trädgården. 

Studier av talgoxar vid fågelbordet.

Jag tänker på det som Göran Bergengren berättat om så många gånger under alla hans år med studier och ringmärkning vid fågelbordet hemma i Åsbo, att genomströmningen av framför allt mesar kan vara mycket stor. Han kan fånga tjugo talgoxar eller blåmesar ena dagen för att dagen därpå knappt få en enda av dem i retur men däremot fånga tjugo nya, om ni förstår hur jag menar fastän med viss generalisering. Vi vill ju gärna tro att vi har trogna besökare, att de fåglar vi ser ena dagen är de som kommer tillbaka nästa dag och nästa ... Men Görans studier visar på något helt annat. 

I det sammanhanget kände jag att de här tre talgoxarna på besök vid fågelautomaten idag på morgonen hörde hemma. Och mycket riktigt, efter blott var sitt frö, upphugget i syrenen bredvid, for de vidare och tycktes inte komma tillbaka. Snart kände jag istället igen "mina egna" trädgårdstalgoxar på plats, de som var trygga och halvtama.

Jag har inte varit med i Fågelräkningen i år. Den var ju i helgen som gick. Det är nämligen så glest vid min matning i år att jag med tung suck helt enkelt struntade i evenemanget. Fast jag förstår ändå att negativa resultat kan vara lika intressanta, men då kanske de ska vara mer representativa - mina magra resultat beror vad jag förstår på att vi hade asfaltomläggning på gatan under den vinterkalla veckan som var för ett tag sedan, med mängder av maskiner och folk som skrämde bort allt vad fåglar som fanns och efter det har det varit mycket knappt med återkomsten. Det får bli ett mellanår!

Vår fågelmatning ter sig torftig i år.

Alla femtio gråsparvar och tjugo pilfinkar som var här vid den tiden försvann till ett bättre och tryggare ställe och de har inte återkommit. Detta påminner mig om vad Adam vid Tåkerns fältstation sa under offentlig ringmärkning vid Naturum Tåkern i helgen, då vi var på besök.

"Mest fångar vi pilfinkar. Jag skulle tro att vi har ungefär sjuttio individer här vi matningen just nu. Vi fångar ett antal av dem och ringmärker, men vi får inte många kontroller dagen därpå. Pilfinkarna är väldigt rörliga".

Boken Pilfink författad av Göran Bergengren med illustrationer av mig. Den finns till försäljning med personlig akvarelldedikation för 250 kr + frakt.

Slutsatsen är att allt inte är så enkelt som man först kan tro. Det mesta vet vi ännu inte och det finns alltid en stor potential för nya rön.