Jag är just hemkommen från ett möte med tidningen Correns reporter Claes Nilsson. Han bestämde träff med Gunilla Wetterling och mig vid Frökärret i Tinnerölandskapet vid Linköping, för att dryfta med oss åsikter om den skamliga lodjursjakten som är tänkt att starta i Östergötland den 1 mars. Det kommer att bli två artiklar, förhoppningsvis i koncernens alla tre tidningar i länet; en som redogör för vår syn och en från officiellt länsstyrelsehåll.
Nu har jag redan berättat om alla de hemskheter som är beslutade, så jag hänvisar dig käre bloggläsare att scrolla ner en bit för att ta del där. Jag vill bara förbereda er på att något är på gång och jag har alldeles nyss dessutom fått bekräftelse på att vårt upprop mot lodjursjakten har nått ända in till pudelns kärna.
"Hej,
Länsstyrelsen meddelar härmed att vi mottagit ert meddelande och bifogad fil om upprop, landshövding Carl Fredrik Graf är delgiven.
Med vänlig hälsning
Jim Forsberg
Vilthandläggare"
Möte nr två ägde rum igår eftermiddag. Jag hade varit inne på ortopedkliniken i Motala för att gipsa av mina fötter för tillverkning av skoinlägg anpassade för min nya fot, när jag under hemfärden under Ombergs södra spets, i kärret vid Alvastra pålbyggnad, kunde räkna in hela sju stycken älgar bland videbuskar och vass. Vintern 20/21 fanns fem älgar i ungefär samma område; nu har de förmerat sig och vuxit sig stora.
Jag såg nämligen att de flesta, kanske alla, var vuxna handjur. Flera av de tjurar jag fick bättre korn på hade ännu kvar sina fjolårshorn.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar