30 juni - Något nytt varje dag

Vi har några barnbarn boende hos oss den här veckan efter midsommar. Det är så himla trevligt! Vi gör grejer nästan hela tiden.

I förrgår blev det Gränna, med polkagriskokeri från kastrull till pappersinvirad stång, hela processen, samt ett par omgångar glass och skönt svalkande Vätterbad vid Röttle, där vi trots hettan var nästan ensamma.

En oerhört tunnsliten tistelfjäril.

Jag såg årets första tistelfjäril där på parkeringen. Den var så sliten att den var nästan genomskinlig och jag tänker att den hade flugit väldigt långt söderifrån för att komma till Gränna. Det är två år sedan det var en massiv inflykt av tistelfjärilar till norra Europa. Då interpolerade man fram att ca 3 miljarder individer var på resa från medelhavsområdet norrut. Förra året såg jag ingen och den här kanske blir årets unikum. Det brukar nämligen dröja fem till tio år mellan invasionsåren, en anpassing framför allt till "parasitproblemet".

Igår kollade jag in min lilla äng på tomten och upptäckte förutom tre plantor av stor blåklocka, även ett par av det numera nästan helt utrotade åkerogräset klätt samt några plantor ängstoppklocka och därmed minns jag att jag spred ut lite "ängsblommefrön" från en införskaffad påse, för jag tror tre år sedan. Se där, nu händer det saker!

Stor blåklocka.

Klätt.

Ängstoppklocka.

Jag kan ju inte låta bli att fundera på när, efter hur lång tid eller om någonsin, som en introducerad art blir accepterad som naturaliserad i en trädgårdstäppa för fri fot. Jag tänker på de tre exemplen ovan och jag vill nog försöka ta reda på lite mer om detta.

Idag har vi gjort Naturum Tåkern. Efter fikat, medan barnen strosade runt på egna äventyr, ägnade jag lite tid åt den lilla fuktängsmarken mitt i grusplanen. Där finns en rikedom i miniatyr och  den är också åtkomlig för närsynta studier även när strandängen i övrigt har tillträdesförbud.

Svartfläckad rödrock, Ampedus sanguinolentus

Förutom diverse mott och kryp, aspglansbaggar, luktgräsfjärilar och ängsnycklar fann jag en vacker liten skalbagge, en knäppare som har det spännande namnet Svartfläckad rödrock, Ampedus sanguinolentus. Jag letade egentligen efter en annan skalbagge, en långhorning som heter Videsmalbock, Oberea oculata; det gäller ju att passa på, men den ville inte.

Det nya jag lärde mig idag, jag har ju som mål i livet att lära mig något nytt varje dag, var att den svartfläckade rödrocken uppenbarligen gillar att äta bladlöss. Jag som trodde att den var vegetarian. Men, det är ju klart, sötsaker tycks alltid gå ner, det vet ju vi, som har aktuell erfarenhet av Grännas polkagrisar.