Jag sitter vid mitt målarbord och målar akvarell. Utanför, mot söder, lyser solen in genom en markisglipa och besvärar mig en aning. Men jag står ut, naturligtvis. Solen vill jag inte slippa.
Grönt gräs vajar nedanför fönstret och det gröna är bestrött med vita stjärnor av tusensköna och fältarv.
Blott den vackra vita fältarven allena är värd all min kamp för att omvandla den torra trista gräsmattan till början på en blomstrande miniäng. Kommunens gräsklippare har hittills lyst med sin frånvaro. Jag har inte fått någon information men det tycks som att min strid för det lilla projektet har nått hamn. Jag suckar av lycka och lättnad.
Fältarvens vackra vita flor dansar fritt i vinden.
Om nu jag gläds vet jag att fältarven känner detsamma, ty det är första gången på mycket, mycket länge som den har fått breda ut sitt flor fritt i vinden. Den är så vacker, denna blomma, med hemortsrätt i Ödeshög innan människan kom hit. Numera satt på undantag finns den endast kvar på ett fåtal platser i kommunen och att den har lyckats överleva på den ynka lilla gräsplätten utanför min ateljé är en verklig sannsaga.
Kom och se!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar