6 april - Kalla vårdagar är också vårdagar

Det har varit en vinterbister vecka igen, med snöfall här och där och temperatur ofta under nollan. Men vi har varit ute varenda dag och träffat våra barn och barnbarn till grillfest, påskbord och naturlek på Omberg och vid Tåkern. Det har varit väldigt mysigt och trevligt och trots vädret märker man från dag till dag hur våren gör stadiga framsteg och jag ges därmed svar på sägen, att våren aldrig väntar, den består inte bara av vackra dagar så det gäller att passa på så att man inte längtar för länge. Snart nog är den förbi.

Idag, under vår promenad på Omberg, noterade vi trastar av många arter och från trädtopparna brusade det av samlad sång. Gröngölingen ropade hela vägen och rödhakar fanns överallt. En ren liten flock av järnsparvar flög upp från grusvägen framför våra steg och tranorna, paret med det märkliga biotopvalet, en beteshage mitt i det mest turistiska, var på plats i år igen.

Det finns en kommentar från Gunnel om järnsparven. Se nedan.

I det fuktigt skuggade diket blommade gullpudra.

På de torra vägslänterna lyste det blått från ruggar av buskviol.

Och på de få dagarna sen senast, då jag fann gulsippor i tidig knopp, har de första nu börjat blomma. Men för gullvivan dröjer det ännu en vecka, men knappast mer.

Vid Höjekröken upp till Omberg står alltid bilar parkerade, ty där pågår nu och ett par veckor framåt, plockning av ramslöksblad. Många är lyckliga och glada däröver ...

Vi också, men vi har våra alldeles egna ställen på berget. Idag blev det vid hemkomsten nygjort aromsmör till en fantastisk entrecote på välhängt mörkt kravkött. En lyx förstås som var årets egna matevent all time high!