Första sprutan Covid är klar. Jag bokade plats i Linköping igår och redan idag på morgonen fick jag tid i Missionskyrkan där det gick snabbt och smidigt. Efteråt fick man på köpet dessutom en stunds stilla ro och filosoferande i kyrksalen som fungerade som återhämtningsrum. Det känns väldigt skönt så här långt och nu hoppas jag bara att hustru Ulla får sin dos i snar anslutning till min.
Inatt kom rödhakarna. Ja, jag vågar faktist vara så precis även om någon säkert har skäl att invända däremot. I förrgår fanns ingen rödhake att höra då jag vandrade runt vid Höje på Omberg i min jakt på körsbärsfuksar och igår var det säkert stiltje i leden eftersom regnet var kallt och tätt men idag satt de överallt och sjöng i kratt och buskar på berget.
Flockar av flyttande rödhakar måste ha landat vid första gryningsljuset i morse efter ett nattpass från någonstans i Mellaneuropa. Det är så det går till, en etapp i mörker på kanske femtio mil och sen någon dags vila innan nästa delresa går vidare norröver. Under tiderna av rast och födosök, har rödhaken den trevliga vanan att sjunga. Jag minns en gång för ett par år sedan efter ett massivt nedfall av fåglar i ottan att hela vår trädgård var full av sjungande, hoppande, ätande och vilande rödhakar.
Kommentar se nedan:
Jag for till Omberg idag för att det var dags för mig att överlämna mitt omfattande illustrationsarbete om Istidens Omberg, vilket jag har berättat om tidigare. De sista decenniernas tekniska utveckling märktes minsann även vid detta tillfälle.
Louise från Sveaskog tog tacksamt emot hela mitt tunga arbete som med råge rymdes i denna pyttelilla "sticka". Den digitala revolutionen är verkligen svindlande på alla plan. Nu går arbetet vidare utan mig med layout och tryckning och vi hoppas alla inblandade, att den renoverade Istidsstigen skall kunna presenteras och invigas även en smula officiellt senare under våren. Till detta ber jag att få återkomma.
I dagens Covisläge är ju ingenting hugget i sten.
Kommentar:
Rödhaken är min absoluta älsklingsfågel. I hög grad beror det på hur dess goda vilja och ömmande hjärta avspeglas i kristna legender och i folklore. Men även i hög grad därför att rödhaken har "magnetiskt sinne" som leder till utmärkt navigation mellan det-och-det. Hade det varit fråga om en människa, så hade möjligen dess beteende till det yttre påmint om "kalkylerande" (ett bättre ord än "beräknande", dock synonymt) - men alltihop hade handlat om en häpnadsväckande extraordinär predestinerad gåva...
Gunnel
Jo Gunnel ... i likhet med de flesta fåglar har rödhaken ett magnetiskt sinne. Senare tids forskning, bl a av lundaforskaren Rachel Moheim, indikerar att det troligen sitter i ögat som någon slags "ny" sinnescell i paritet med tappar och stavar, vilken reagerar på jordens magnetfält så, att fågeln faktiskt ser magnetiska fältlinjer och rikning mot polerna möjligen som ett slags ljus. Framtiden kommer att berätta. Det finns så mycket vi inte vet, men anar ...
Hej Gebbe!
Nu blir detta mycket intressant! Snälla, berätta mer, om möjligt! Berätta om jordens magnetfält och fågelns öga, lundaforskaren och var du hämtat denna spännande information. Finns lundaforskningen som en elektronisk artikel som du kanske kan länka till? Det börjar bli lika intressant som det mest spännande och stimulerande som finns, dvs. rymden, universum, planeter, stjärnor, T Brahe, J Kepler, G Galileo etc. Är idel öra!
Mvh G.
Här är länk till kortartikel/Gebbe:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar