När jag på riktigt lärde känna Omberg under 1970-talet, då jag flyttade till Ödeshög, noterade jag hur allmän skogsharen var. Överallt såg jag de rundade små harhoppen i snön, så annorlunda slättens spetsigt utdragna fältharespår jag var mera van vid. En av mina grannar jagade på berget och till varje jul hängde en vit hare, stäckad med granris, vid porten på framsidan av huset. Man kan med fog säga att Omberg var en viktig refug för skogsharen på Östgötaslätten, som en ark för en art som med ett allt varmare klimat nu har blivit undanträngd av den under sen medeltid, från kontinenten inplanterade fältharen - tyskharen, så att det nog blott är en tidsfråga innan arten kommer att vara helt borta från slättbygden. Sorgligt men sant.
Skogsharens typiska spår. Med stora tassar som är mjukt rundade av riklig behåring är skogsharen anpassad för att bära lätt på snö. Foto från Omberg vintern 2018/19.
Vid mina första rejäla nappatag med bergets biologi fanns det ännu gott om skogshare, så rikligt, att skogsvaktaren jag kände, nästan önskade skottpengar på arten, eftersom den barkade träden så att snart varenda vuxen bok var sårigt gnagd vid rotändan.
Sen tog fältharen över, hittade till berget och lyckades allt bättre med övervintringen, artens nålsöga. Idag är nästan alla harspår på Omberg spetsiga och utdragna; de mjuka runda är nästan helt borta. Bokträdens bark har läkt, inga nya färska gnag finns, bara de gamla ärren. Fältharar gillar inte, eller kanske inte behöver gnaga bark, det överlämnar de till sin mer skrapnöjde kusin.
När jag idag arbetar med en ny skylt till Istidens Omberg, som jag har berättat om tidigare, gäller uppdraget att illustrera med några Ombergsdjur.
Direkt tänker jag mig skogshare. Den är knappast längre någon typisk Ombergsart, sällansedd har den blivit och kanske är den snart helt försvunnen. Men jag tycker ändå att den passar in, kanske just därför. Den bär med sig en historia om våldsamt snabb förändring av ekologin på Omberg.
Skogsharen får bli mitt förslag till vinjett på skylten "Det fattiga Europa" men sen får min uppdragsgivare ändå bestämma i sista änden.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar