Som från ett doserat pärlhalsband när det plötsligt brister trillar trädlärkans toner likt graderade små droppar ner ur skyn. Det är så vackert att jag nästan dånar.
Så högt uppe under molnen att han är nästan omöjlig att se, flyger trädlärkehanen sjungande runt i vida cirklar över tegar och hagar för sin vackra hona dold i backens fjolårsgräs - lullande och lyllande, som från en annan tid - odaltid.
Just här, där vännen Lars bor, sjunger ännu trädlärkan varje år och en gång, det var 2012, fann jag på en kull just flygga ungar i hästbetet strax intill.
Och en annan gång satt den plötsligt där, nära och orädd, i ett knoppande vårträd.
Kommentar den 21 mars.
"Poeten Gerard Manley Hopkins dikt "The Woodlark" (trädlärkan) består av ord och meningar som utgör en blandning av poetens egna påhittade ord och vedertagna ord - allt för att efterlikna trädlärkans läte. "Diktarjaget" är en trädlärka som verkar vara medveten om tingens ordning. Fågeln nämner bl a att "the skylark" (sånglärkan) är den av människor mest kända av de båda lärkorna:
/.../ Well, after all! Ah but hark -
I am the little woodlark.
/.../ The skylark is my cousin and he
Is known to men more than me /.../
Jag vet inget om lärkor och vet inte om sånglärkan var den mest kända av dessa i England under 1800-talet (och bakåt). Men jag vet att den mer berömde poeten Percy Bysshe Shelley år 1820 hade författat en mycket känd dikt, "To a Skylark". Möjligen anspelar Hopkins på Shelleys dikt? Det är mycket troligt! Shelleys sånglärka är ett mirakel av ljus, glädje, ljuvlighet och kärlek, nästan ett ljust andeväsen snarare än en fågel. Shelley frågar sig varifrån allt detta underbara hos sånglärkan kommer:
/.../ What objects are the fountains
Of thy happy strain?
What fields, or waves, or mountains?
What shapes of sky and plain?
What love of thine own kind? What ignorance of pain? /.../
I svensk prosaöversättning: /.../ Vilka föremål är
(inspirations)källorna till din lyckliga sång? Vilka ängar eller vågor eller
berg? Vilka former av sky eller slätt? Vilken kärlek till ditt eget släkte?
Vilken okunnighet om smärta? /.../
Översättningen av den sista meningen är intressant. Bör vi verkligen tolka allt det ljusa och sköna hos sånglärkan som "okunnighet om smärta"? Eller kan en tolkning som lyfter fram ordet "ignorans" snarare än "okunnighet" göra fågeln mer rättvisa, när det gäller förhållandet till smärta? Oavsett vilket, så är dikten verkligen värd att läsas och tolkas i sin helhet."
Med vänlig hälsning från Gunnel.
Tack Gunnel!
Inom poesin och för den delen även inom prosan samt för alla konstarter som tänkas kan, inte minst min egen, finns alltid stor inspiration från naturen, så självklart, här finns ju grunden till det mesta som har värde. Trädlärkan fortsätter att inspirera trots att den under det senaste seklet har rasat i antal över hela sitt utbredningsområde. Den tidiga vårens och även sommarnattens egen trubadur sjöng ihärdigt högt över skrala åkermarker och jag tänker att den säkerligen också sjöng över Karl-Oskars och Kristinas axglesa rågåker i stenigt landskap, knappast till tröst men likväl. Det var så den hörde hemma.
Är trädlärkan, fattigmarkfågelns, öde att sörja? Ett uppslag för en etisk diskussion måhända av vad som händer i dagens människopräglade landskap i förödande skala.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar