Corren har en ledarskribent som heter Christian Dahlgren. Jag tycker illa om många av hans idéer för att uttrycka det milt och jag vet att många håller med mig, och andra inte, precis så som det brukar se ut i politiska debatter och tyckanden.
Men en sak har han stått upp för under det senaste året - att lämna SD utanför, och därtill har han uppmanat sina kamrater i högergänget väldigt bestämt.
Detta har hedrat honom, tycker jag.
Men nu, efter valresultaten, när allting ska göras upp om bestämmande och majoriteter i kommuner, landsting och riksdag är Christian Dahlgrens tidigare så starkt förfäktade åsikt såsom bortblåst.
Inte för att han erkänner så där direkt och konkret att en annan ordning gäller nu, nej, han lindar in sidbytet i förtäckta ord och politiskt snömos.
Se här på det lilla klippet i början av dagens ledare:
Faksimil ur Corren 27/918. Ledare av Christian Danlgren
Så falsk detta klingar och så starkt kan suget efter makt uppenbarligen vara att man kan byta åsikt över en natt.
Notera att den politiska partisituationen i Linköping är densamma som i riksdagen. Se hur Christian Dahlgren tänker sig att en borgerlig minoritetsregim ska bygga på att SD röstar med. Men det säger han förstås inte utan hänvisar till en slags sannolikhetskalkyl där det rödgröna blocket finns med i marginalen.
Den sista slutklämmen, om den svidande bitterhet som S måtte känna inför denna risk/möjlighet, är verkligen cynisk i överkant.
Undrar om herr Dahlgren hade tänkt sig komma undan med detta lappkast. Så inte.
Härmed är den krassa verkligheten avslöjad!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar